Oemotståndligt underhållande

Publicerad 2011-09-16

”Spamalot” är en perfekt show

PLUSREGN Henrik Dorsin som kung Arthur får skydd mot elementen av Kim Sulockis väpnare. Dorsin, ny i rollen, gör en fantastisk insats med utmärkt sång.

Jo, Monty Python funkar på svenska också.

Så bra att Eric Idle smälter in i gänget när han kommer in i applådtacket och sjunger med Henrik Dorsin och de andra.

Ironiska ”Always look on the bright side of life” har blivit en triumfsång för succén ”Spamalot”.

Robert Rydberg och Nina Söderquist.

Eric Idle drev förvandlingen av Monty Pythons riddaräventyr till musikal. Precis som deras filmer skojade med filmklyschor och komediserien med tv-grepp driver ”Spamalot” med musikaler och Broadway-shower.

Det gör att den blir rolig för folk som gillar musikaler.

Och för folk som inte gillar musikaler.

Perfekt genomförd

Dessutom har den kvar kul sketchscener när stackars kung Arthur och hans väpnare rider runt, utan häst men med kokosnötter för ljudets skull, för att samla ihop riddare till runda bordet.

Nu kan Eric Idle åka runt världen och ta emot applåder när ”Spamalot” får premiär i olika länder.

Jag gav högsta betyg åt uppsättningen i Malmö och det här är minst lika kul. Henrik Dorsin är ny som kung Arthur och han är väldigt, väldigt bra. En utmärkt sångare och skicklig komiker med auktoritet och tajming.

Johan Glans, Adde Malmberg och Kim Sulocki har spelat ”Spamalot” mycket och föreställningen sitter perfekt. Det gäller också Robert Rydberg, som på bredaste östgötska ger röst åt den proletäre agitatorn Dennis som så småningom blir riddaren Galahad. Han är mycket rolig.

Nina Söderquist vann rollen som Lady of the lake i ett tv-program 2008 och har spelat den i London och Malmö. Ännu ett proffs.

Respektlös skoj

”Spamalot” har slipats fram från riddarparodin som Eric Idle och hans Python-kolleger skrev till en hårt trimmad scenföreställning. Mike Nichols regisserade uppsättningen på Broadway, en veteran som kan allt om om genrens klyschor och fördomar.

Det är snabbt och effektivt, det lyckas både vara glittrande show och en drift med glittrande show. De äter kakan och har den kvar.

Den påminner om svenska studentspex, respektlöst skoj med stora känslor och högtidligheter.

”Spamalot” är mycket underhållande. Oemotståndligt trams.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln