Bowies sista uppror – att bara försvinna
Vart tog David Bowie vägen?
Det kan man fråga sig.
65-åringen har inte släppt en ny skiva sedan 2003.
Och efter en hjärtinfarkt i Tyskland året därpå har han bara gjort sporadiska gästspel på skiva och scen. En välgörenhetskonsert i New York tillsammans med Alicia Keys i november 2006 är fortfarande det sista offentliga framträdandet.
Det väcker automatiskt många frågor. Teorierna om varför Bowie dragit sig undan showbiz sträcker sig från pladder om att han drabbats av Alzheimers sjukdom till att han helt enkelt nöjer sig med ett stillsamt familjeliv tillsammans med sin fru, fotomodellen Iman, och deras yngsta dotter i New York.
Han syns regelbundet på Manhattans gator och vernissager, ofta med oklanderliga halsdukar. Och det senaste livstecknet var ett kort Facebook-meddelande där Bowie, artigt men bestämt, dementerade att han hade något att göra med en kommande utställning om sig själv.
Rockstjärnor ska inte försvinna utan rabalder. De ska helst dö eller släppa så många pinsamma skivor att karriären självmant tappar upp ett bad och hämtar rakbladen. De ska åtminstone meddela i god tid att det här, den här skivan eller konserten eller turnén, minsann är det absolut sista han eller hon någonsin kommer att göra. I alla fall till nästa comeback om två år. Punkt.
Men genom att lugnt och stilla tona bort bryter David Bowie, medvetet eller inte, mönstret igen. Pensionen, om det nu är en pension, går helt i linje med skivkarriären. Få artister har utmanat och brutit mot rockmusikens konventionella lagar och regler lika mycket och ofta och framgångsrikt som Bowie.
Rockmusiken har blivit så gammal att det mest provocerande, den sista rebelliska frontlinjen, är att vägra synas. Framför allt nu när sociala medier har blivit den största religionen vid sidan av pengar. Som komikern Chris Rock twittrade:
”Om en person äter en dessert och ingen lägger ut det på Instagram – har det hänt då?”
The Dame bevisar även en gammal sanning som nästan alltid stämmer: stora begåvningar behöver aldrig skrika för att höras.
På sjuttiotalet lämnade Bowie ett fotavtryck som ingen kan sopa bort. Han fulländade och dödade glamrocken genom sitt alter ego Ziggy Stardust. Han skapade en androgyn image som var lika mycket fashion som pop, något som än i dag inspirerar Lady Gaga och Nicki Minaj. Han uppfann vit plastsoul långt före genren fick sitt genombrott på 80-talet. Han gifte ihop rock med Kraftwerk, synthpionjärerna som på den tiden var mer avantgarde än Higgs-partikeln. Och han spelade in ett album i Berlin, ”Low”, som efter 35 år känns modernare än det mesta som släpps 2012.
Allt inom loppet av fem år. David Bowie hade kunnat lägga av efter den kreativa orgasmen mellan 1972 och 1977.
Vi hade pratat om honom ändå.