En tv-serie man verkligen vill höra
Läs Markus Larssons krönika
Howdy.
”Nashville” visas inte på TV3 förrän till våren.
Men det är första serien på länge som man verkligen vill lyssna på.
”Nashville” är en av höstens mest omtalade dramapremiärer i USA.
En såpa där utmärkta Connie Britton spelar en åldrad countrystjärna på väg utför, utmanad och kommersiellt omsprungen av tonårskometen Hayden Panettiere. Men det är när man läser det finstilta som snålvattnet börjar rinna i öronen.
Seriens exekutiva producent Steve Buchanan fick inspiration till ”Nashville” när han märkte hur bra det går att sälja musik via realitysåpor och dramaserier. Särskilt i dag när tittarna kan köpa och tanka hem en låt så fort de hör den på tv:n. Tanken är att musiken har en lika viktig roll i serien som karaktärerna.
Buchanan har anlitat en imponerande stab för uppgiften. Producenten och låtskrivaren T Bone Burnett är ytterst ansvarig för musiken. Burnetts meritlista får inte plats här, men han ligger bland annat bakom soundtracket till filmen ”O brother, where art thou?” och har producerat skivor med Elton John och Robert Plant & Alison Krauss.
Vid sin sida har han altcountrykepsen Buddy Miller, som kanske är mest känd som gitarrist bakom Emmylou Harris. Tillsammans vaskar de fram material från okända förmågor i Nashville och prominenta kollegor som Gillian Welch, Lucinda Williams och Elvis Costello.
Smala namn, kan tyckas. Men det har inte hindrat musiken från att placera sig högt på Itunes amerikanska countrylista. Soundtracket släpps nästa år och känns nästan nödvändigare än själva serien.
I sin låt ”This is country music” sjunger Brad Paisley, som nyligen spelade i Sverige och vars fru Kimberley Williams-Paisley har en roll i ”Nashville”, kärleksfullt om hur antihipp country är.
Men kreddfaktorn spelar ingen roll. I längden kan ingen fly från genren.
Livet börjar som en popsingel och slutar alltid som en sorgsen countryballad.