Helena af Sandeberg knäcktes av teaterkollegor
Uppdaterad 2013-07-04 | Publicerad 2013-07-03
Regissör kallade hennes insats "bajs"
En teaterregissör och en motspelare knäckte Helena af Sandeberg.
Plötsligt litade hon inte längre på sin egen förmåga – och tänkte sluta som skådespelare.
– Under min första scen sa hon "det var bajs", säger af Sandeberg i "Sommar i P1"
Skådespelaren Helena af Sandeberg, 41, berättar i sitt sommarprat hur en konflikt vid Stockholms stadsteater slog hårt mot henne både fysiskt och psykiskt.
– Det var en spännande roll i en bra pjäs. Redan efter två dagar på golvet blev jag inkallad till regissören som inte tyckte att jag gick tillräckligt djupt in i rollen. Det kröp fram att hon tyckte jag var felcastad, säger af Sandeberg i "Sommar i P1".
Fel utstrålning
Regissören ansåg att hon hade fel utstrålning, och Helena själv kände att hon behövde färga håret för att få regissören och motspelaren att tycka om henne.
I arbetet inför premiären gick regissören igenom Helena af Sandebergs scener.
– Under min första scen sa hon "den scenen var bajs". Sedan fortsatte hon säga det under alla mina scener: "bajs, bajs, bajs, bajs". Sen minns jag inte mer av den genomgången, säger hon.
Plötsligt hade hon tappat tron på sig själv.
– Jag tyckte inte att jag kunde någonting längre.
Infektion nådde lungorna
I samma veva drabbades hon av en infektion som nått lungorna. Premiären fick ställas in och pjäsens framtid var oviss.
– Regissören och jag tog ett möte ihop och vi kom fram till att vi inte fungerade ihop. Jag hoppade av eller vad man ska kalla det för.
– Jag drömde mardrömmar om min regissör och motspelerska som på olika sätt sa hur dålig jag var. Jag tänkte på allvar att jag borde sluta som skådespelare, säger hon.
Räddningen kom strax därefter. Hon tog emot ett telefonsamtal från SF. Helena af Sandeberg fick en roll i ”Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö” (2005).
Stöttades av kollegor
– Jag tänkte "det här kommer ju inte att gå. Jag kan ju ingenting". Men jag fick rollen, tack och lov. Jag hade hjärtklappning inför varje tagning och en röst i huvudet som sa "du kan inte det här".
Men de övriga skådespelarna, bland annat Jonas Karlsson och Leif Andrée, fanns där som stöd.
Intresset för skådespeleri fanns plötsligt där igen.
– De fick gemensamt rösten att försvinna. Filmen blev en succé och mitt genombrott på vita duken. Så fort kan det gå. Men det är svårt att tro när man håller på att drunkna i självförakt.