Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Stella, Estelle

Helt briljant när han driver med sig själv

Uppdaterad 2014-04-11 | Publicerad 2014-04-10

Russell Brand blandar högt och lågt

Vägen har varit lång.

Från bulimi i Essex, via knark, MTV-galor, en tveksam Hollywoodkarriär och ett äktenskap med Katy Perry – till aktivist och

revolutionär.

Russell Brand är en jobbig jävel. Hans självupptagna och skandalösa persona är lika lätt att hata som den är att charmas av. I en och samma mening kan han analysera Wittgenstein och sin katts anus.

Humorn är djupt under bältet och högt över det, på en och samma gång. Precis som han i sin show predikar att vi ska kunna hålla flera motstridiga tankar i huvudet samtidigt – som att Gandhi var en hjälte, men också en vidrig make.

Lade ner showen

2008 sålde Brand ut gigantiska O2 arena i London med showen ”Scandalous”. Då hade hans radioshow i BBC precis lagts ner sedan han och Jonathan Ross spelat in ekivoka meddelanden på Andrew Sachs (Manuel i ”Pang i byggets”) telefonsvarare.

Precis som då börjar han showen i Stockholm med att gå ut i publiken för att möta sina fans.

Blixtsnabb i tanken

Kvinnor och män i olika åldrar klättrar över stolar för att få en kram. Det är en drift med kändiskulten och skamlös egobekräftelse på en och samma gång.

Precis som då är Brand fullkomligt briljant när han driver med sig själv. Som hur han går från att tycka att OS i London är ett vidrigt politiskt jippo till att sjunga ”I am the walrus” i Willy Wonka-hatt på OS-avslutningen.

Precis som då är han elektriskt närvarande, med blixtsnabb tanke och en gummikropp som rör sig över hela scenen.

Men nu har Brand också en allt tydligare revolutionär agenda.

Reinfeldt som testikel

Han pratar om de bristfälliga hjältarna (Gandhi, Malcolm X, Che Guevara, Jesus) och alla som nu försöker kidnappa deras namn (storföretag, homofober).

Tankar om tidens miljöförstöring, fattigdom, drogpolitik, rasism och sexism kombineras med hårda utfall mot den brittiska tabloiden Daily Mail och samhällets ledare som inte gör något åt orättvisan (Fredrik Reinfeldt liknas vid en försvunnen testikel).

När showen är slut stannar Brand vid scenkanten för att krama och prata med fans.

Jag vacklar ut ur lokalen, matt av skratt och fullkomligt överkörd av den språkliga skärpan.

Följ ämnen i artikeln