Latin Kings gav en röst åt kids från förorten
Det är 20 år sedan The Latin Kings albumdebuterade med att rimma ”cool” med ”pistol”.
Ett vackert jubileum.
Mycket har hänt, lite har förändrats.
En tung suck.
SYO-konsulenten på min skola skruvade på sig i stolen och sa:
”Det finns ju inga jobb. Plugga vidare och hoppas på det bästa.”
Det var i början av 90-talet och det verkade som att han upprepade samma mantra till varenda elev - studera, bit ihop och håll tummarna.
Men bortom studenten och gymnasiet? Det kändes som att stirra in i ett stort ingenting. Skulle jag någonsin ha råd att flytta hemifrån och i så fall - var då?
I den stora världen bortom min hemstad Kiruna hade en bostadsbubbla fått ekonomin att krascha. Arbetslösheten ökade, kronan var ett tag inte värd ett halvt lingon.
Nynazister marscherade i Kungsträdgården i Stockholm, en man som beväpnat sig med lasersikte och rasistiska motiv jagade och sköt och mördade svenskar. Och på tv satt en greve och en skivbolagsdirektör och representerade ett främlingsfientligt parti vars medlemmar hatade invandrare och svensk invandringspolitik. Partiet kallade sig paradoxalt nog för Ny Demokrati.
Rasismen och nationalismen fanns även i min omedelbara närhet. Klistermärken med Vitt ariskt motstånd - en föregångare till Nationalsocialistisk front - spreds på lyktstolpar och i skolan. På fester spelades Ultima Thules obehagliga version av ”Du gamla, du fria”.
I den laddade tidsandan släppte The Latin Kings debutalbumet ”Välkommen till förorten” 1994. Och i tredje versen i låten ”Snubben” presenterar Dogge Doggelito sig ordentligt:
”Du tycker att ja é en konstig filur, bara för ja kommer från en annan kultur ... Hur länge ska ja vara lugn å tolerant? Hur länge tänker du vara ignorant? Vakna upp, vakna upp, vakna upp Carl Bildt. Hur många liter blod har lasermannen spillt?”
The Latin Kings bad inte om det, men de blev politik genom att vara sig själva. De gav en röst åt rasisternas hatobjekt - marginaliserade kids från förorten. Och de visade att Sverige var större och mer mångkulturellt än rasisternas världsbild. Att The Latin Kings debutskiva gavs ut samma år som Ny Demokrati röstades bort från riksdagen är dessutom en av 90-talets vackraste händelser.
I förlängningen inspirerade The Latin Kings en hel scen genom att ge svensk hiphop en egen identitet och karaktär. I år valdes de in i svenska Hall Of Fame tillsammans med bland andra ABBA och Ebba Grön. Det uppmärksammas i kväll med en hyllningsgala, döpt efter gruppens andra album ”I skuggan av betongen”, på Hamburger Börs i Stockholm.
Alla är där, utom gruppens frontfigur Dogge. Vänskapen mellan honom och Chepe och Salla Salazar har surnat för länge sedan.
2014 är som en spegelbild av 1994, fast värre. Rasister sitter tryggt i riksdagen, nynazister attackerar fredliga demonstrationer i Kärrtorp, hakkorset hissas i Luleå.
Ur den synvinkeln kan kvällens hiphopkonsert betraktas som en del i en motståndsrörelse. Ingen annan genre tar lika tydligt ställning mot fascism och rasism.
Men det blir förhoppningsvis också, precis som The Latin Kings musik, upplyftande och barnsligt och underhållande.
Det finns så förbannat lite att skratta åt just nu.