Jag har väntat på Petty i 24 år
2012 har inte ens börjat.
Men det ser redan ut att bli gubbens år, igen.
Pangbulle! Kommer inte på något bättre glädjeuttryck.
Nyheten om att Tom Petty and The Heartbreakers kommer till Sverige – de spelar i Globen, Stockholm, den 14 juni – är en liten sensation.
Petty har inte turnerat i Europa på 20 år. Han har nöjt sig med att vara stor i USA. Och det verkade länge som att den älskvärde 61-åringen från Gainesville, Florida, skulle hinna lägga av innan han bokade biljett till en svensk arena eller festival.
Att Petty inte har släppt en riktigt intressant skiva med The Heartbreakers sedan ”Into the great wide open” från 1991 blir i sammanhanget en poänglös invändning.
Han är en av de sista stora rockklassikerna. Han ingår definitivt på listan ”100 artister man bör se innan man dör”. Och han har inte slitit ut sitt varumärke genom att besöka Sverige vartannat år.
Visst kan Petty ha sina bästa år bakom sig. Visst kan det hända att han inte spelar med samma kraft som i konsertupptagningar från 1992. Visst kan publiken få genomlida ett par outhärdliga bluesjams för mycket från albumet ”Mojo”. Det gör detsamma.
Jag håller flera av Tom Pettys bästa låtar så nära hjärtat att jag skulle kunna tatuera in titlarna på bröstkorgen. Tänker rent spontant på ”American girl” – inga gitarrer har någonsin ringt vackrare än i ”American girl” – ”Listen to her heart”, ”The waiting”, ”Refugee” och ”Free fallin’”. Och ungefär två dussin till.
Att få se Petty och gitarristen Mike Campbell och klaviaturfenomenet Benmont Tench göra dem live... jag har velat pricka av den upplevelsen sedan jag började handla vinylskivor på Pajala marknad 1987.
I och med Petty börjar konsertåret 2012 sakta att ta form. Och förutom mer exklusiva namn som ”Tompa” och Pearl Jam ser uppställningen på de större scenerna ytterst välbekant ut.
Kent har turnépremiär i Borlänge. Bruce Springsteen säljer ut Ullevi. Thåström lämnar idet. Slayer thrashar festivalen Metaltown. Ulf Lundell tänker inte lägga av nästa år heller.
Och bli inte förvånade om Rolling Stones meddelar att de ska släppa en ny platta och göra ny turné.
I dag upplever många att gammal rock med äldre män är provocerande. Det kan delvis bero på att genren vägrar gå i pension och försvinna.
Gubbrocken är död, men den rör ju på sig.
Precis som Fingal Olsson i Martin Ljungs berömda sketch från Knäppupprevyn Funny boy från 1958.