Larsson får hela världen att läsa
Läs Jens Petersons krönika
Tid för hämnd.
Så heter en James Bond-film. Det kunde sammanfatta Stieg Larssons tre succéer. Skurkarna är onda och får stränga straff.
Hämnden verkar vara ljuv. Och värd miljoner.
Land efter land faller i hänryckning.
Först över de tre böckerna, sedan filmerna som följer. Romanerna är så spännande att de är svåra att ta paus från när man väl börjat läsa.
Men varför? Vad är det som gör dem så oemotståndliga? Vad är receptet?
Jo tack, det är nog många som vill hitta det. Bokförlag och andra författare drömmer om liknande försäljningstriumfer.
Det är lätt att påstå att Stieg Larssons tre romaner är enkelt skrivna. Att vem som helst kan svänga ihop en sådan där spänningsroman. Gör det då.
En del av förklaringen är den klassiska dramaturgin. De goda personerna i berättelsen är väldigt illa ute. De onda är ofattbart onda och kombinerar ofta flera skrämmande egenskaper. Men till sist segrar någon sorts rättvisa. Hjältarna övervinner svårigheterna. Skurkarna straffas rejält.
Hämnden är ljuv. Läsaren/tittaren kan pusta ut.
Millennium-trion är befolkad av märkliga typer, som kan se ut som bisarra karikatyrer utanför sitt sammanhang. Men under läsningen är de flesta fast.
Att få läsaren att hela tiden vilja bläddra vidare var Stieg Larssons stora trick och talang.
Även i andra länder grubblar skribenter över framgångarna. I en amerikansk tidskrift läste jag en tvärsäker, men komisk, förklaring: Att böckerna säljer så bra beror bland annat på att alla har en titel som börjar med ”The girl?…”.
Fniss. Så är det visserligen på engelska, men de var gigantiska framgångar här och i andra länder långt innan dess. Utan att de hette ”Tjejen som?…”
Millennium påstås också ge en ny, mörkare, bild av Sverige.
Men Sjöwall-Wahlöös romaner om brott var internationella framgångar på 1960- och 1970-talen och de som läst Wallander med flera vet sedan länge att något är ruttet i det svenska kungariket.
Andra tror det beror på reklamen. Men böckerna har spridits från läsare till läsare först. Blivit snackisar som rekommenderats, precis som ”Harry Potter”-fenomenet. Nej, det beror inte på marknadsföring.
”Män som hatar kvinnor”, ”Flickan som lekte med elden” och ”Luftslottet som sprängdes” har kvaliteter som väldigt många människor uppskattar.
Det är inte svårare än så.
Men. Att skapa något sådant är väldigt svårt.