Barnen bestämmer – veteranerna ryker

Markus Larsson

NORRKÖPING. Det kallas för Andra chansen. 

Men för de största favoriterna och artisterna har delfinalen fått ett helt annat namn: 

Sista dansen.

helskärm

En sak har vi lärt oss om Andra chansen. 

Det är nu som de mest etablerade artisternas huvuden börjar rulla.

Det bästa exemplet är Carola ifjol. Hon blev som bekant halshuggen av ett häxbål. Och mycket talar för att vi får se liknande stjärnfall i morgon. Inte minst eftersom flera av favoriterna ställs mot varandra. 

Förhandsfavoriter som missar sina kval och tvingas delta i Andra chansens stålbad fortsätter ofta att falla fritt. Tv-tittarna springer sällan till undsättning och spänner upp ett skyddsnät. Det handlar om klassisk dramaturgi – ingen vill bli förknippad med en loser. 

I det hårda klimatet ser det tyvärr rätt mörkt ut för Sarah Dawn Finers grandiosa ballad ”Moving on”. Just nu känns det som att den ständigt omdiskuterade och internationella juryn blir hennes livlina. 

Och jag tror att det kan bli ännu svårare för BWO. De slåss mot ett nummer som är lika enkelt och effektivt som konfetti – Lili & Susies ”Gimme gimme gimme”. Och då spelar det ingen roll att Martin Rolinskis blick är så stark att den kan öppna kapsyler. 

Som studiomannen Henric von Zweigbergk säger under torsdagens repetitioner: 

– Scenen kan vara din i tre minuter till, Martin. Men det är också det sista du gör. 

Sen ger jag blanka fanken i hur det går för Scotts. Det enda ”positiva” med gruppens nummer är att Henrik Strömbergs leende skulle kunna spela huvudrollen i en tysk tandkrämsreklam. 

Däremot ser det, åtminstone på papperet, betydligt bättre ut för delfinalens underdogs. Vi pratar framför allt om Rigo & The Topaz Sounds feat. Röda Rävens glada ”youyouyou”-låt och Amy Diamond och Pilotbrillorna och af Ugglas. 

Samtidigt är alla krampaktiga analyser från gubbvrak som jag helt meningslösa. Det är barnen som bestämmer. Och de små liven beter sig inte som folk. 

Några bekanta till mig har en fyraårig dotter som gillade Agnes och Molly Sandén. Grejen var dock inte själva låtarna. Det var att Molly och Agnes hade spelat in ett meddelande där de tackade alla som ringde för att de röstade. 

Följande scen utspelade sig i vardagsrummet: 

– Pappa, pappa, pappa, får jag ringa en gång till?

– Men, gumman, du har ju redan ringt fyra gånger. 

– Men pappa, pappa, pappa. Jag vill prata med Aaaaagnes.

Så avgörs Sveriges största musiktävling.