Svaret på vårens stora nöjesfråga
Markus Larsson om fantastiska ”Utopia”
Bestick.
Skeden i ”Matrix” är svår att glömma.
Och frågan är om inte även skeden i fantastiska tv-serien ”Utopia” lever lika länge.
Finns två problem med ”Utopia”.
1. Det är en konspirationsthriller. Tittaren ska helst veta så lite som möjligt på förhand. Intrigdriven paranoia serveras bäst utan spoilers. Därför är det också svårt att beskriva seriens storhet för oinvigda.
2. Alldeles för få tittar i Sverige. Att mäta en tv-series popularitet utifrån vad som visas i tv-tablån börjar visserligen bli lika dött som en laserdisc. Men det är ändå märkligt att ”Utopia” inte ens finns på Netflix.
I London var de röda bussarna däremot tapetserade med reklam för den andra säsongen som hade premiär på Channel 4 i veckan.
Brittiska ”Utopia” har blivit svaret på en av vårens mest brännande nöjesfrågor:
Vad ska jag fylla tomheten med efter ”True detective”? Du vet, den där omöblerade källaren i hjärtat som Matthew McConaughey, i rollen som Rust Cohle, lämnade efter sig?
Vad ”Utopia” handlar om? Ta ett djupt andetag. Det är som om de tecknade serieromanernas överstedruid Alan Moore - ”V för vendetta”, ”Watchmen” - har lindat in storyn i sitt skägg och rökt en puka.
I korthet:
Några ungdomar kommer över ett originalmanuskript till mystiska serieromanen ”The utopia experiments”. Gömd bland de morbida bilderna och textfragmenten och koderna finns en hemlighet. Och den hemligheten är ungefär lika vänligt inställd mot människan som Ebolaviruset och dome- dagen tillsammans.
Snart jagas ungdomarna av organisationen The Network, stilfullt representerade av fascistoida män och kvinnor i svarta kostymer. Plus en oförglömlig, knubbig lönnmördare med nollställd blick och Frankensteins hasande fotarbete.
”Utopia” är som en modern och intensiv serieroman i ljud och rörlig bild - tuschfärger, udda kameravinklar och ultravåld med estetiskt vackra blodstänk.
Tillsammans med ett bisarrt elektroniskt soundtrack med skumma ljud och hummanden skapas en feberhet och beroende-framkallande mardröm.
Något säger mig att ”Utopia” får sitt publika och mediala genombrott överallt när David ”Fight club” Fincher gör en amerikansk version för HBO, till vilken författaren Gillian ”Gone girl” Flynn skriver manus.
Seriens skapare Dennis Kelly tror inte på konspirations- teorier. Däremot kan han inte dölja sin fascination för foliehattarnas fantasier i andra säsongens första avsnitt.
Där, när verkliga nyhetsbilder klipps in i handlingen, presenteras en alternativ förklaring till kärnkraftsolyckan i Harrisburg och mordet på brittiska parlamentsledamoten Airey Neave på ett lysande sätt.
Och skeden? Fundera på vilka kroppsdelar som kan gröpas ur med en sked.
Krydda med chili.
Markus topp 3
1 Fiona O’Shaughnessy (skådespelare, ”Utopia”)
Dominerar, i rollen som Jessica Hyde, ”Utopia” i varje scen. Jessica är postpunk och heavy metal på samma gång. Tänk en mix av energierna från Siouxsie and the Banshees och Black Sabbath.
2 ”The other woman” (cover, Lana Del Rey)
Albumet ”Ultraviolence” är ytterligare ett bevis på att vi lever i en ”tillbaka till framtiden”-värld. Det avslutas med en bedårande cover på Jessie Mae Robinsons ”The other woman” från 50-talet. Jazzballaden har bland annat spelats in av Sarah Vaughan, Nina Simone, Jeff Buckley och ...
3 ”Den andra kvinnan” (livespår, Ainbusk Singers)
... Ainbusk Singers. Jag har inte hört en finare version på svenska än på livealbumet ”Från när till fjärran”. Texten är tusen nålar.