Howdy - så här känns det att leva i en hårfön
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-10-16
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
PHOENIX-NEW YORK. Jetmotorerna dånar över den rödfärgade öknen och Boeing 737-kärrorna från Delta, American och Lufthansa går ner för landning, som silverhökar i solnedgången.
Howdy, Arizona.
Solen skär skuggorna som en kniv.
Det är Vilda Västern. Tombstone ligger söderut. Där dödade Wyatt Earp flera män vid duellen i OK Corall 1881.
Kaktusträd överallt, men inte den taggigaste sorten. Palmer utan kokosnötter och torrbuskig chaparral längs motorvägar och de rött solstekta bergen. Svalt om nätterna, hett om dagarna. Torr luft. Som att leva i en hårfön.
Phoenix, Arizona, en modern stad att älska. Stor på det amerikanska bilviset och glödgat vacker, 1, 2 miljoner invånare.
Taco taco, burrito burrito; bruna bönor och bbq-spjäll.
Howdy.
De säger Howdy här.
De som säger Howdy bär inte på onödiga tungsamheter. De bär keps för att det är soligt. Spelar golf. Lyssnar inte på protestsånger. Bär sneakers utan speciella märken. Dricker iskall öl. Äter steak sandwich. Kan fixa en gräsklippare. Fruarna har stora hår.
Howdy.
Hej på dig själv.
Första gången här, 1998 kanske, såg jag ett närmast häpnadsväckande sprinklersystem som duschade vatten över lunchgästerna på Toms Taverns uteservering, nära det futuristiska Patriots Square Park med alla skyskrapor i downtown. Vatten så finstrilat att bara sval, sval dimma når huden. Satt under en i Key West en gång, också. Numera finns de i varenda grönsaksdisk och sprider i extremt unika fall legionärssjuka.
Tyvärr ingen vattendimma i dag på Toms - för svalt, bara kanske 25 grader celsius på förmiddagen, i skuggan - men massa is i ett jätteglas och ständiga påfyllningar av Coca-Cola.
Är så enkel att göra lycklig.
Fettuccini-såsen var lite tam. Men vitlöksbrödet perfekt. Servitören sa inte Howdy men var härligt robust.
I en Chevrolet spelar bilradion "Have I told you lately that I love you" med Rod Stewart och "I can"t stop loving you" med Phil Collins. A/C:n susar för fullt, rutorna nedvevade, röker fast jag slutat (förlåt Peter Siepen). "I caaaan"t stoop lövving jo". Sedan "Sunset grill" med Don Henley. "If I could turn back time" med Cher och hade varit för mycket.
Gatan, mycket lång och heter Broadway, är en glaspärla. Hela stan är en glaspärla i en sandöken.
So long Arizona, howdy New York City.
Allt mysigt ska ta slut. Hamnar i ett B-säte hem på den här American West-planet. Två bastanta herrar sitter redan på sätena A och C. En i grå tröja, en i gul tröja med New York Mets-emblem.
- Scheisse, pustar jag, fyra timmar och 37 minuter i ett mittensäte.
- Det kunde varit värre, säger Mets-mannen.
- Hur då?
- Det kunde varit jag.
Bara en new yorker, barn, bara en new yorker.