Lustfylld Hornby om när popmusik är förälskelse
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-02-02
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Efter "High fidelity" och "Om en pojke" kommer nu Nick Hornby med "Songbook".
Är för musiken vad "Fever pitch" var för fotbollen.
"Songbook" kommer på svenska i oktober. Den heter "31 songs " i England.
Korta texter med sångtitlar som rubriker. Sångerna är en startpunkt för funderingar kring musik och musikens makt.
På samma sätt som "Fever pitch" var Nick Hornbys självbiografi om fotbollen och Arsenal handlar det här om ett liv med popmusik.
Om lyssnande. Om författande. Hornby berättar att han skriver för att han inte kan skapa musik. Att allt konstnärligt skapande uppstår för att människor helst av allt vill göra musik.
Han skriver om sin autistiske son. Ett kapitel som ser ut att handla om Gregory Isaacs "Puff the magic dragon" visar den slutna sonens förhållande till musik. Han skriver om Badly Drawn Boys "A minor incident" från filmen "Om en pojke". När Hornby hörde sången förstod han hur mycket av känslorna för sonen som finns i romanen/filmen.
Det är bra. Det är väldigt bra.
Vi känner igen oss i boken, alla som bryr sig vettlöst mycket om musik.
Precis som Hornby lyssnade jag mycket på Rod Stewarts fyra första soloskivor. Via dem hittade vi vidare till andra artister.
Den låt han har lyssnat mest på är Bruce Springsteens "Thunder road".
Den sång han vill ha spelad på sin begravning är Van Morrisons "Caravan", live från klassiska "It"s too late to stop now".
Hornby berättar hur fördomar och tjockskallighet fick honom att inte lyssna på Jackson Browne förrän nyligen. Men efter skilsmässan blev Brownes "Late for the sky" sången som fångade hans känslor. Nu blir han förbannad på folk som inte begriper storheten hos "Late for the sky". Så kan det gå.
Boken är skriven med lusten hos den som vill få andra att upptäcka fantastiska sånger. Men hand i hand med det går otåligheten med musik som inte håller måttet.
Jo, precis som Hornby har jag valt bort skivor enbart beroende på omslaget eller på grund av fåniga sångnamn.
Man behöver hjälp också. Nick Hornby berättar om sin skivhandlare Lee i Islington i norra London, som tipsar om vad som är värt att lyssna på. Precis likadant som min Stefan på Pet Sounds som förklarar hur mycket jag kan välja bort av allt som skrivs upp som veckans mästerverk. Som säger till mig att inte handla.
Alla borde unna sig en hus-skivhandlare, ett filter mot all hysterisk hype.
11 av sångerna finns med på en cd i boken.
Men "Songbook" inspirerar också till att plocka fram låtar jag inte hört på länge, som The Velvelettes Motown-hit "Needle in a haystack". Apropå musik att dansa till.
Det är ingen tjock bok. 146 små sidor om musik och sånger och den alldeles gränslösa upprymdhet som musik kan ge. En ständig beredskap att bli nyförälskad i nästa låt som man bara måste höra om och om igen.
Ett liv med öppna öron.