Molly Sandén: ”Man blir bara äcklad”

Stor intervju om: Musik på svenska, att försvinna från Instagram, varför hon inte vill bo i LA och kampen med diabetes

Louise Åström

Hon valde att försvinna från Instagram, har tröttnat på hetsen om att visa upp ett perfekt liv, börjat sjunga på svenska, bestämt sig för att hon är klar med LA och har accepterat sin diabetes.

Molly Sandén har fyllt 25 och har börjat skriva på ett nytt kapitel.

– Det är ju helt sjukt att man ska tro att man måste vara någon slags supermänniska, säger hon till Nöjesbladet.

Den som försökt besöka Molly Sandéns, 25, Instagram den senaste tiden har mötts av ett tomt konto med texten ”Inga inlägg ännu”. Nu berättar hon varför.

– Min Instagram var en tickande bomb. Jag har suttit många gånger och varit nära på att bara radera hela kontot, säger hon till Nöjesbladet.

Hon beskriver hur det blir lätt att använda Instagram som ett medel för snabb bekräftelse.

– Man kanske mår lite dåligt, lägger ut en snygg bild och tänker att det ska kännas bättre. Men jag har insett att det känns tomt. Det hjälper mig inte. Dessutom bidrar jag till hetsen som redan finns. Och det handlar inte bara om utseende. Det är en livshets. Det handlar var du är, vilka du är med, vad du har på dig och hur snygg din sallad är. Tillslut kändes det inte riktigt. Det blir bara platt och man blir bara äcklad.

Under en bilresa till Öland gick hon igenom alla sina bilder och raderade dem, en efter en. Trots att det är första sommaren på tio år hon inte turnerar har hon känt sig stressad över att visa upp sitt liv.

– När man sitter där i solstolen ska glassen vara perfekt på bilden. Det är en så konstig stress och jag insåg att det inte är hälsosamt.

”Det är vidrigt”

Tillslut fanns inga bilder kvar. Hon ville ha ett avslut. Och en omstart. En paus. Som Nöjesbladet rapporterat om tidigare i veckan har Molly valt att sluta göra musik på engelska för att istället skriva på svenska.

I samband med den nya musiken har kontot på Instagram fått nytt innehåll. Låtsläppet på svenska markerar ett nytt kapitel. Nya singeln ”Rygg mot rygg” är skriven från egna erfarenheter och handlar om ett förhållande som förändras.

– Det blir så tydligt, just den bilden av att ligga rygg mot rygg fast att man sa att man aldrig skulle sova så. Jag tror att det är många som varit där.

Viljan att byta bort engelskan kom efter att Molly känt sig låg under vintern. Hon vände sig till musiken för att hantera känslorna och anteckningarna på svenska växte till texter och melodier.

Att skriva på svenska innebär att det inte går att göra karriär utomlands på samma sätt. Molly har bott i Los Angeles men känner sig klar med staden som hon beskriver som en låtsasvärld med fokus på yta.

– Du kan inte ens gå osminkad till studion. Du har klackar på dig när du är där. Det är helt vidrigt. Har du inte det tittar folk snett på dig. Det är helt sjukt. Det var kul så länge man hade distans till det och lekte men det var inte lika kul när man började leva i det.

Hon lagade aldrig mat hemma. En hajk blev samtidigt ett möte. Viktigt var också att ha en nyttig smoothie som accessoar. Bolagen ville att hon skulle följa ett kostschema för att gå ner tio kilo.

– Det var det jag störde mig på mest.

”Bli inte bitter”

Sedan fem år tillbaka har Molly diabetes typ 1. Hon har pratat öppet om sjukdomen på sociala medier men det var ett svårt beslut, berättar hon.

– Jag har inte bestämt mig för om jag hatar att ha diabetes eller om det känns ganska lugnt. Det pendlar från dag till dag. Vissa dagar tycker jag att det känns lugnt men andra dagar känns det som att jag inte vill leva för att det är så jobbigt.

När hon fick sin diagnos skrev hon en ”kom ihåg”-lista till sig själv i punkform.

• Klaga aldrig
• Säg alltid att det är bra
• Blir inte bitter
• Var en bra förebild

Det skapade press. I samband med att hon medverkade i Peter Jihdes bok om diabetes tittade hon på anteckningarna igen och blev arg. På sig själv.

– Hur kan jag sätta så här hög press på mig själv innan jag ens vet någonting om sjukdomen? Jag hade en bild över hur jag ville vara. Men plötsligt blir det jobbigt och man känner att det inte går ihop med det man lovat sig själv.

”Det bästa jag gjort”

Det värsta med att ha diabetes tycker hon inte är det faktum att hon måste ta sprutor eller tänka på kosten.

– Det är själva tänkandet i sig. Att du hela tiden bär på sjukdomen psykiskt. Att du aldrig får någon rast. Du har den alltid i bakhuvudet och kan inte bara släppa taget.

Hon tycker att det finns en stor okunskap kring diabetes och att det är viktigt att inte agera dömande.

– Man får ofta frågan ”men ska du verkligen äta det där, du som har diabetes?”. Det är sällan folk säger att ”du åt väl för mycket glass”. Men indirekt menar de det vilket inte är kul att höra.

I dag har hon accepterat sjukdomen. Att det är okej att inte behöva hålla upp en glad fasad varje dag. Det får vara jobbigt.

– Det är skönt att ha kommit till den insikten. Befriande. Det är det bästa jag har gjort, tror jag. Det är ju helt sjukt att man ska tro att man måste vara någon slags supermänniska.

Om du skulle behöva skriva en ny kom ihåg-lista, skulle den se annorlunda ut då?

– Ja, gud. Jag får nog ta och göra det, säger hon.