La Cage aux Folles är en skrattfest som berör

Jan-Olov Andersson

Publicerad 2012-09-14

Så många Betyg: 1 av 5 plus får musikalpremiären på Oscarsteatern

1 / 8Foto: Mats Bäcker

Något så unikt som en musikal som är som bäst när den INTE är musikal.

Allra bäst är Sven Nordin, som föreställningens nav, själ och hjärta.

”La Cage aux Folles” är en halsbrytande blandning av humor och allvar. Loa Falkmans förvandling från yvig fjolla till sviken partner är gripande, men bäst av alla är Sven Nordin som spelar partnern George.

Allt handlar förstås om tycke och smak. Och, rätt mycket, tidens gång.

När historien utspelas, i 1970-talets Saint-Tropez på franska rivieran, var det här med bögar som kommit ut ur garderoben ovanligt, kittlande, nästan lite farligt. Därför blev pjäsen, musikalen och första filmen banbrytande för gayrörelsen.

Både när Hollywoodfilmen kom (1996) och när musikalen nu åter spelas, ser man på historien med helt andra (fördomsfria?) ögon.

Dragshowartisten Albin (Loa Falkman) är stjärnan på nattklubben La Cage aux Folles, som drivs av hans make George (Sven Nordin).

Förväxlingsfars

Tillsammans har de uppfostrat Georges son (Joan Alderman), resultatet av ett engångsligg. När han ska gifta sig tar en förväxlingsfars fart, då bögarna inte vill avslöja sina homosexuella jag för brudens (Maya Rung) konservativa toppolitiker till far (Ulf Eklund).

Första akten blir jag mer imponerad, än road och engagerad, av. Många sång- och dansnummer från nattklubben. Snyggt på alla tänkbara sätt men … går man inte igång på karlar utklädda till kvinnor så letar man efter snabbspolningsknappen. Komiska genierna Suzanne Reuter och Per Andersson är knappt med.

Men så mot slutet, när George, den pragmatiske bögen som hittar på lögner för att inte såra någon och då sårar den han älskar allra mest, händer något. Loa Falkmans förvandling från yvig fjolla till sviken partner, då blir man plötsligt berörd.

Perfekt tajming

I andra akten har regissören Peter Dalle lyckats få till en halsbrytande blandning av humor och allvar. Både skrattfest och riktigt gripande. Och så paradnumret ”Vår bästa tid är nu” (annars har musikalen rätt få klassiska örhängen). Alla är bra, Sven Nordin allra bäst. Norrmannen är berättaren som med skönsång, perfekt komisk tajming och allvarlig pondus, förankrar musikalen i verkligheten.