Ny intrig – men det är mest gamla skämt
Publicerad 2016-07-03
FALKENBERG. En del humor bygger på upprepning. En del på igenkänning.
På Vallarna tar de inga risker. Dag-Otto och andra bekantingar återvänder. Ny intrig, gamla skämt.
Buskisen är en perenn växt som blommar troget år efter år.
Det var oundvikligt.
Under 20 år på Vallarna har vi sett farser som ”Snålvatten och jäkelskap”, ”Bröllop och jäkelskap”, ”Barnaskrik och jäkelskap”, ”Brännvin i kikar´n” och ”Bröllop i kikar´n”. Dags för ”Jäkelskap i kikar´n”.
För tredje året i rad möter vi Dagmar (Siw Carlsson) och Våge (Stefan Gerhardsson) och deras pensionat på typ 1950-talet. Dag-Otto är på Vallarna för nionde gången, men några gäster är nya.
”Shit happens”
En är greve och då skojar Dag-Otto om att han äter grevéost. Det finns flera lustigheter i den stilen, och mycket för tankarna till barnteater. På ett stundtals charmigt vis. Aktörerna spelar med väldigt skiftande volymstyrka, och det finns en rimmad vers som knyter ihop sagan.
Handlingen rör sig kring en stulen tavla, en överklasstyp med hemlig agenda, hans olyckliga hustru som möter en godhjärtad luffare, en nervös polis och en kvinnlig vegetarisk gäst som vill förföra den late men törstige Våge.
Det friskaste nytillskottet i sommar är Anna Carlssons rollfigur Grete, norsk städerska/servitör på pensionatet. En sorts förnuft i stormens öga.
Supar? Javisst. Kalsonger? Jajamen. Laxermedel? Shit happens, som Dag-Otto säger.