Drottning SOUL och tronarvingarna
Uppdaterad 2018-08-13 | Publicerad 2001-09-14
Mary J Blige är den som rular
Aretha Franklin i all ära, men nu för tiden är det faktiskt Mary J Blige som rular. Puls soulman Martin Gelin förklarar varför hon är vår souldrottning nummer ett, och listar tio andra på god väg. Samt - så klart - deras formkurva.
1. Mary J Blige
Vi har fått hiphop- Mary, swingbeat-Mary, depp-Mary, retro-Mary och nu, med sista skivan, den glada Mary.
Albumet "No more drama" sopar som vanligt mattan med alla andra soulsångerskor. Titelspåret är en nästan desperat vädjan om ett tryggare liv, utan svek och lögner, och förmodligen årets vackraste gospelsoul. Från "Real love" till "Dance for me" och "Family affair" gör hon dessutom världens mest oemotståndliga, lätttillgängliga r"n"b-hits.
Mary är fortfarande allt som soulmusik är.
2. Lauryn Hill
Det har inte gjorts ett bättre soulalbum än "The miseducation of Lauryn Hill" i modern tid. I dag är det så sönderspelat att man nästan glömt bort hur grymt det är. Oavsett om hon sjunger om sina barn, sina fiender eller om Gud så går rösten rakt in i hjärtat.
Med duetten "Turn your lights down low" visade Lauryn dessutom att det kanske är hon som, bättre än någon annan, förvaltar Bob Marleys kärleksbudskap i dag.
Vi väntar otåligt på hennes andra soloalbum.
Destiny"s Child orubbliga galjonsfigur sedan dag ett. Sjunger, skriver och producerar världens bästa r"n"b just nu och fick många vacklande själar på fötter med fantastiska "Survivor".
Solokarriären står och knackar på dörren.
4. Whitney Houston //P 14s08pil//
Sedan r"n"b-producenten Rodney "Darkchild" Jerkins uppfann Whitney Houston på nytt med albumet "My love is your love", är det ingen tvekan om att hon fortfarande är med och spelar i toppligan. Om hon lyckas hålla samma nivå i fortsättningen återstår att se, men hon har ju rösten.
5. Toni Braxton
Tio år efter att hon lämnade The Braxtons, finns det fortfarande ingen som gör bättre sängkammarsoul. Många barn kommer en vacker dag att tacka skivorna "Secrets" och "The heat" för att de blev till.
6. Sade
Efter "Lovers rock" tvivlade ingen längre på att det går att göra fantastisk soul utanför USA. Missy Elliott, Alicia Keys, Aaliyah - alla har svarat Sade när någon frågat vem de helst vill jobba med.
Hennes röst är lika sammetslen som musiken hon ackompanjeras av, men känslorna är för äkta för att det någonsin ska kunna bli bakgrundsmusik.
Har ett sound så starkt att det tål att upprepas i tio år till.
7. Faith Evans
Efter att Faith Evans pojkvän Biggie mördades, gav hon oss några av 90-talets vackraste, mest vemodiga soulballader.
Men hon gjorde dessutom klubblåtarna som man fortfarande inte kan sluta dansa till. Från "All night long" till årets lyckliga tjejanthem "Good life" är det partysoul när den är som bäst.
I höst släpper hon sitt tredje album.
8. Alicia Keys
Tveklöst årets souldebutant. "Songs in a minor" förvånade alla med att vara ett genombra album, där 20-åriga Alicia skrivit varje ton själv (utom den där fina Prince-covern). Ensam vid sitt piano skapar hon sorgsna små soulsymfonier för himlen. Som Mary, om hon skulle ha vuxit upp utanför gettot.
9. Monica
Ett tag var det dött lopp mellan Monica och Brandy, de tävlade till och med om samma kille i "The boy is mine". Men har man sett Monica framföra "Angel of mine" i vit marängklänning med änglavingar, på en scen fullproppad med stearinljus, då finns det ingen match längre. Monica är drottningen av tonårs-r"n"b.
Hon har inte bara en bättre röst än Brandy, hon verkar också så väldigt mycket mer sympatisk.
10. Lil" Mo
På hennnes underskattade debutalbum fanns såväl stenhårda "Superwoman" som fina tolkningen av Cyndi Laupers "Time after time". Men de bästa Lil" Mo-låtarna är fortfarande tillsammans med andra. Ingen kan parera en Ja Rule-
refräng som Lil" Mo gör i "Put it on me", eller sjunga duett med Next lika fint som i "Wifey". En superbegåvad låtskrivare och sångerska som definitivt har några ännu bättre år framför sig.
Aaliyah
Spelar inte längre på samma spelplan som de andra. Men hon har vår eviga kärlek och respekt.
Martin Gelin (puls@aftonbladet.se)