Jag förväntar mig att alla är botoxade
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-01-29
Magnus Sundholms Hollywoodkrönika!
HOLLYWOOD. Okej, korten på bordet.
Jag har varit här för länge.
Det är bara att erkänna eftersom jag numera hajar till när jag möter folk som varken tränar eller har opererat om sig.
Sanningen går upp för mig när vi sitter i bilen efter att jag hämtat två polare inne på LAX.
De ser ut som vilka snubbar som helst. Något överviktiga, lätt orakade och sådär genomskinkligt bleka som vi skandinaver ofta blir om vintrarna.
Ändå var det första som slog mig hur ”gamla” de ser ut.
De är 33.
Det låter naturligtvis helt galet och extremt
ytligt och det är precis vad det är.
Men för den som stannar tillräckligt länge i södra Kalifornien går det knappt att undvika. Och för den som verkar i den så kallade kändisbranschen är det fullständigt omöjligt.
Här ska man vara som namnet på den där vedervärdiga klädkedjan antyder – 21 Forever.
Trenden är så utbredd och vedertagen att vi inte längre reagerar över 50-åringar med supermodell-kroppar och pannor släta som nylagd cement.
Snarare är det tvärtom.
Bara dagar tidigare – efter en pressrunda med Mel Gibson – är det inte hans skandalförflutna vi uppehåller oss vid. Det är i stället hans rynkor.
Flera murvlar häpnar över hur märkbart den 53-årige före detta sexsymbolen åldrats.
I själva verket torde han se ut precis som vilken man som helst som fyllt 53. Men här gör det honom till en minoritet.
– Han har ju levt hårt, säger en spansk kollega som tänkbar förklaring.
Det har Sharon Stone också. Ändå uppvisar den 51-åriga skådespelerskan som 2001 drabbades av ett brustet blodkärl i hjärnan färre ålderstecken än 23-åriga Lindsay Lohan.
Stone är inget undantag.
Kolla på smala Courteney Cox, 45. Eller hennes jämnåriga kollega Sandra Bullock. Båda har en hy till synes mer oförstörd än ett dagisbarns.
Och då har vi inte ens nämnt Nicole Kidman ...
Men det är när man travesterar TMZ:s fråga, ”Good genes or good docs?” som det blir intressant.
Med några extremt sällsynta undantag vill ingen
erkänna att de konserverat sig på konstgjord väg.
Nyligen flyttade trebarnsmamman Demi Moore, 47, fram de gränserna ytterligare när hon hotade en fotograf med stämning som hävdat att hennes höfter förminskats med retuschering.
Hans svar:
– Jag tvivlar på att ett enda foto som prytt magasinsomslag det senaste årtiondet lämnats orört.
Allt det här kan givetvis avfärdas som en fullständigt oviktig debatt.
Men det finns en annan sida också – en sida som leder till förvrängda föreställningar om hur vi ”ska” se ut.
Och då sitter man plötsligt en dag i en bil, tittar sig i backspegeln och funderar på om vi inte borde inleda utekvällen med en botoxrunda i stället för en barrunda.