Soul är bäst

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Fredrik Virtanen om sin syn på nöjesvärlden – varje måndag

Tårarna rann i biosalongen när världens bästa ballad, ”I’d rather go blind”, väcktes till liv igen. Av Beyoncé.

Popsångerskan gör ett storartat miniporträtt av den trasigt fantastiska soulsångerskan Etta James i r’n’b-filmen ”Cadillac records”.

”Oh, I would rather go blind, boy

Than to see you walk away from me, child”

”I’d rather go blind” spelades in av Etta James 1969 och är en av världens stora ballader. Rockkritiker har gjort miljoner försök att beskriva hur förlorad kärlek kan framsjungas så brännande sorgligt att det knappt går att andas, men man måste lyssna på den för att verkligen känna smärtan.

Till sist har man lyssnat så mycket att sången dött.

Alla klassiker blir sönderspelade, de hamnar på ”Absolut soul”-samlingar och tunnas ut i radioskvalet och blir reklamfilm för telekomföretag eller osötade frukostflingor. Den riktiga varan glöms bort till förmån för kopior på kopior på kopior.

Till sist sitter man som en jubelidiot och tycker att Caroline af Ugglas ”Snälla” är bra southern soul när den i själva verket är schlagerversionen av Janis Joplins ”Stay with me baby” som i sin tur var den vulgära rockversionen av Lorraine Ellison oöverträffat trasigt vackra original.

Så går det.

Masskultur förstör originalkonstverk.

Men, och det var så underbart, så fick jag komma hem en stund, vid en förhandsvisning på biografen Grand på Sveavägen. Den fantastiska musiken som pumpade ur blandbanden i Buicks på vägarna i USA med Per Bjurman på 90-talet kom till liv igen. Den var som ny. Jag mindes att det finns en anledning till att just den här musiken kom att påverka världen för all framtid långt innan jag började lyssna på den. För att den är bäst.

”Cadillac records” (premiär 8 maj) baseras på Chess records uppgång i det segregerade USA på 50-talet. I Chicago gjorde den judiske affärsmannen och bluesälskaren Leonard Chess (Adrien Brody) musikhistoria med två tomma händer efter att ha upptäckt Muddy Waters (Jeffrey Wright), Little Walter (Columbus Short) och Chuck Berry (Mos Def) och andra geniala r’n’b-artister.

helskärm

Däribland Etta James, som spelas av Beyoncé Knowles. Beyoncé har aldrig gjort en bättre skådespelarprestation och har aldrig sjungit mer gripande eftersom det här är första gången hon sjunger sånger som är bortom vit popradio där inget ska få kännas för mycket.

På så vis skiljer sig inte 1958 från 2009. För att slå igenom stort måste man vara vit eller låta vitt. Det ska inte vara så skitigt, trasigt och äkta som det lät om Chess Records i Chicago, om Atlantic Records i New York eller om Stax Records i Memphis. Det ska vara, i bästa fall, Elvis. och i värsta fall Janis Joplin. Eller i dag Justin Timberlake och i värsta fall Lady Ga-Ga.

Beyoncé gör Etta James ”All I could do was cry” och ”I’d rather go blind” så storartat att originalen darrar på läppen. Och jag börjar gråta och går hem och rotar fram alla mina Dave Godins-samlingar med ”Deep soul treasures” för jag vill ha mer, mer, mer av den vackrast sorgliga och analogt mest svängiga musik som gjorts.

Veckans ...

BABE. Gustav Mandelmann, trädgårdsmästare i SVT:s kongenialt kvällsplacerade trädgårdsmagasin ”Trädgårdsfredag”. Mandelmann – vilket namn! – är också något av en poet och penisman. Han är underbar med vegamössa och rutig skjorta och hängslen och lyriska fraser. Risken finns att SVT skapar ett monster. Tänk Ernst Kirchsteiger. Som köps av TV4 och förstörs. Blir ogräs. Och visst kan man bygga en fin stol av ogräs. Men det är ändå ogräs. Låt inte dom jävlarna ta dig, Gustav Mandelmann!

SVENNEBANAN-MP3. Man säger att AFA och andra odemokratiska barn är det största hotet mot vänstern. Jag tror det är Promoe från hippiehopkollektivet Looptroop. Inte ens 1 maj-plakaten målades med tunnare slagord. En låt på nya skivan ”Kråksången” heter ”Yta”. Yta, det där man ser om man inte tittar ordentligt. Eller så ser man designade dreadlocks. Promoe är en sann svennebananradikal – med en vedervärdig

sommarplåga som vi kaskadvomerar av redan innan sommaren ens är här. Basshunter kom tillbaka, all din after beach-keffma är förlåten.

MP3. ”Love child” med Fibes, oh Fibes! Javisst, den här veckan också.

KONSERT. Jackson Browne, Cirkus, i kväll. En av de allra största. Jag är där. Och Tom Pyl.