Svensk pop har fått en pacemaker
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-07-24
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Rätt man på rätt plats.
Igen.
Håkan Hellström har varit alla somrars kung sen år 2001.
Vissa förstår, andra skakar bara på huvudet.
Vissa har ett hjärta, andra är Riddar Cato.
Men, nej, jag överdriver inte.
Håkan Hellström är det svenska 2000-talets bäste låtskrivare och artist.
Han har gett svensk pop en ny pacemaker.
En ny värme, en ny färg, ett nytt språk och en helt ny energi.
Det kan inte sägas för ofta.
Jag är övertygad om att det mesta Håkan Hellström gjort sen "Känn ingen sorg för mig Göteborg" och fram till i dag - särskilt albumet "Ett kolikbarns bekännelser" - kommer bli evergreens.
I år tyckte läsarna att han är sommarens kung.
Hellström placerade sig före exempelvis Lars Winnerbäck, Thåström och Lundell.
Bra, det är däruppe han hör hemma.
För tillsammans med sitt band är han så mycket mer än, säg, den största behållningen på "Allsång på Skansen".
Hellström och hans compadres är en helt egen genre.
Amy Diamond har jag svårare att förstå.
Hennes musik riktar sig inte riktigt till personer som snart fyller 30 år.
Men hon är, enligt läsarna, sommarens drottning år 2006.
Det är en knall.
Ett kraftfullt och rungande - "Å fan".
De mer etablerade - och betydligt äldre - namnen får gå och kamma sig ända till nästa sommar, inklusive Carola.
Nu kanske ni säger att Amy - som tydligen imponerar i årets upplaga av paketturnén "Diggiloo" - har en lysande karriär framför sig, att hon en dag kommer att bli en stor och bländande stjärna.
Å fan.
Jag vill inte låta skeptisk, men...
Läsaromröstningen visar att Amy Diamond vann en knapp seger före Maja Ivarsson i The sounds.
Ibland är konkurrensen så svag att den knappt syns i ett mikroskop.