”Tv ringde – jag blev skiträdd”

Jan-Olov Andersson

Magnus Samuelsson om hur ”Let’s dance” förändrade allt – och nya livet som tv-polis

Under många år tävlade han om, och vann, titeln Världens starkaste man.

Nu har Magnus Samuelsson, 42, gjort succé som sårbar polis i SVT:s Arne Dahl-deckare. Innan dess vann han ”Let’s dance”.

– Inte kunde jag tro att ett underhållningsprogram i TV4, som jag inte ville vara med i, skulle förändra ens liv, säger han.

Vi sitter vid matsalsbordet i det ­stora huset några mil utanför Kisa i Östergötland. Här växte Magnus upp, på föräldrarnas bondgård. Nu bor han med fru och två barn några hundra meter från föräldrahemmet. Fem år yngre brorsan ”Tobbe”, som driver lantbruket sedan tio år tillbaka, huserar i ett annat hus i närheten.

Magnus bjuder på kaffe, pekar ut ­genom fönstren och säger:

– Alla brukar prata om vart de ska åka på semester. Jag åker inte nånstans.

Här finns närheten till allt han bryr sig om i livet: familjen, föräldrarna, brorsan, naturen, jakt, fiske, möjlig­heterna att ägna sig åt motorsport, om det så är på fyrhjulingen eller i rallybilen.

Och så berättar Magnus om vilka tillfälligheter det ändå tycks vara, som gjort att livet ser ut som det gör just nu.

Hamnade i världseliten

Genom kombinationen av naturlig styrka och en träningshandbok av ­Arnold Schwarzenegger hamnade han en gång i världseliten i kraftsporter. Där blev han kvar i flera år. Han blev Världens starkaste man en gång, Sveriges starkaste man nio gånger. Det var med viss oro han promenerade omkring utanför Madison Square Garden i New York, när han för några år sedan skulle göra sin allra sista tävling.

– I USA sänds det ju på tv. Namnet nöts in. När jag anlände dit hörde jag som ett sorl på gatan ”there’s Magnus”. Hemma i Sverige visste knappt en ­jävel vem jag var. Jag var nog beredd på att tvingas flytta till Las Vegas för att få ut något av de framgångar jag haft. Men jag ville ju egentligen inte alls bo i USA.

Då ringde TV4 och ville ha med ­honom i ”Let’s dance”.

– Om jag ska vara ärlig blev jag skiträdd. Har aldrig tyckt om dans. Jag tillhörde grabbarna som stod utanför ­Folkets park med en lite för trimmad amerikanare eller en Volvo med för stor bilstereo i.

Hur var första mötet med din danspartner Annika Sjöö?

– Hon är en väluppfostrad kvinna. Hon gjorde inte en min när hon hade sett mina första danssteg. Hon tänkte förmodligen: det här kommer att bli en jäkla lång höst för mig. Men jag var ihärdig på att träna, disciplin har jag alltid haft.

Magnus och Annika gjorde brak­succé och vann ”Let’s dance”. Och ­sedan blev inget sig likt. Han var med i TV3:s ”Superstars”, gjorde en biroll i ”Göta kanal 3” och for på turné med ”Ladies night”-gänget.

Parallellt driver han affärsverksamhet, håller föreläsningar och olika ­företag har kick off-event med jakt, fiske eller tävlingar med fyrhjulingar i Magnus hemtrakter.

Men under nästan ett helt år var Magnus Samuelsson upptagen på annat håll – med att spela polisen Gunnar Nyberg i SVT:s Arne Dahl-deckare. I kväll sänds allra sista delen, med undertiteln ”Europa blues”.

– ”Let’s dance” blev en accelerator för allting. Utan det hade jag väl ­aldrig fått provfilma för Arne Dahl-filmerna. Det är klart de ringde för min fysiks skull, inte för min skådespelarbegåvning.

Det var provfilmningar i flera omgångar. Magnus sträckläste så många Arne Dahl-böcker han hann med, blev allt mer förtjust i polisen Gunnar ­Nyberg och plötsligt var han mitt uppe i inspelningen av tio långfilmer.

– Som rookie var det första gången jag haft ett jobb och när frugan ringde och frågade ”hur gick det i dag?” så kunde jag inte svara om det gått bra ­eller ej. Första gången jag såg filmerna på dvd, tänkte jag bara ”så det var så de har satt ihop det …”.

”Obehagligt till en början”

Magnus tycker att han, som icke professionell skådespelare, särbehandlades lite under första filmen. Att de som han blev allra bäst vän med, Shanti ­Roney och Matias Varela, verkligen stöttade honom.

– Sedan hade ingen tid med det längre under resten av inspelningen. Och jag lärde mig när man törs ta sig lite friheter. Tampas lite med de andra. Jobbet gick från att vara lite obehagligt, till något väldigt roligt och kreativt.

Drygt en miljon tittare har följt tv-deckarna på söndagskvällarna.

– Jag har fått mycket positiv respons. Många hade nog haft en bild av hur jag skulle vara i rutan och så var det inte så. Många av de här mörkare scenerna i Gunnars liv kan jag vara lite stolt över.

– Att jag ramlade in i det här och nu står på ett helt annat ställe än för fyra år sedan … det kan jag tycka är rätt ­komiskt.