Stark premiär för ”Så mycket bättre”
Uppdaterad 2018-08-17 | Publicerad 2012-10-27
Miss Li, Maja Ivarsson och Darin sjöng Pugh Rogefeldt allra bäst
Säsongsstarten av ”Så mycket bättre” överträffade faktiskt förväntningarna. Skön och avslappnad stämning. Bra tolkningar, med Miss Lis dramatiska ”Här kommer natten” och Maja Ivarsson som gjorde tung skånsk rock av Grymlings ”Mitt bästa för dig”.
Ett program som gav en härlig bild av Pugh Rogefeldt och som borde ge ny fart åt denna lite bortglömda pionjär inom svensk rockmusik.
Vad var bra?
Hela känslan i premiärprogrammet. Skön och avslappnad stämning mellan artisterna. Man kunde nästan känna hur alla de andra till exempel verkligen bara ville den lite sköra Olle Ljungström väl och lättat jublade när den i förväg nervöse Ljungström hade gjort en fin version av ”Dinga linga Lena”, där texten liksom kändes som något nytt när Olle sjöng den, väldigt tydligt. Överlag fanns inte en enda dålig tolkning av Pugh Rogefeldts låtar, alla svängde, men på väldigt olika och högst egensinniga sätt. Allra bäst var Miss Lis ”Här kommer natten”, som gick från barnvisepop till att stegras till en mäktig rockballad.
Man brukar inte alltid få till det där med aktiviteterna utanför lunch- och middagsbordet, men nu fungerade både blomplockningen och, inte minst, besöket i smedjan. Bland annat för att det blev roligt när Sylvia Vrethammar i (äkta eller spelad?) divastil vägrade vara med.
Över huvud taget händer det kul saker kring henne. Som att hon vid ankomsten trodde att Darin var anställd på hotellet. Och sedan utnyttjade honom som om han vore det. Och visst är hon lite lika-som-bär med Sue Ellen i ”Dallas”?
Känns som att Magnus Uggla kan bli något av en ”motor” i programmet. Han har alltid en kul replik på gång. Om han sedan är spontan eller ”bara” spelar myten Magnus Uggla som har solbrillor på sig inomhus och säger coola saker, det spelar inte så stor roll. Han 1970-talsugglifierade också ”Vandrar i ett regn” på ett väldigt effektivt sätt.
Och Pugh Rogefeldt själv… vilken härlig karl, som berättade ärligt, frispråkigt, roligt och med en rätt skön distans till sig själv om hur hans liv har blivit, hittills.
Vad var dåligt?
Det går inte att komma ifrån att det är inte ett lika stjärnspäckat gäng som de två första säsongerna.
Fick ett både argt, ledset och mycket långt och välformulerat mejl från en av deltagarna i våras, när jag dömde ut årets deltagare som sämre än under tidigare säsonger.
Efter att ha sett premiärprogrammet på en krog i Stockholm ihop med andra journalister och artisterna, stötte jag ihop med Magnus Uggla utanför toaletten.
– Här står du och gör dig fin, skojade jag när Uggla rättade till lockarna framför spegeln.
Han högg blixtsnabbt tillbaka (fast med glimten i ögat):
– Nå, var vi så jävla dåliga som du har skrivit? Tycker du fortfarande att årets cast är så mycket sämre än fjolårets?
Från och med nu lovar jag att sluta älta den aspekten av årets program.
Känns som att årets deltagare inte alls försöker hålla sig på sin vakt så mycket. Och att det kan bli väl så bra tolkningar av varandras låtar som under tidigare säsonger.
Kvällens Åh fan!
Darin pratar!
Laleh Pourkarim sa inte många ord i fjol innan man kom fram till hennes program, hon ”bara” sjöng ljuvligt.
Darin var väl inte mest pratglad i går heller, men verkade trivas och pratade ändå mer, kändes det som, än vad han har gjort i, typ, sammanlagt alla intervjuer sedan genombrottet i ”Idol” 2004. Och hans ”Stockholm” var läckert Darinifierad.
Kvällens repliker
Är två till antalet.
Magnus Uggla, om drickandet i programmet:
– Jag är inte den som festar hela nätterna, men jag backar inte från att smaka starkt. Men det får inte bli ett enda party, det kommer inte att funka, då hade man varit tvungen att ta in på celebrity rehab efter det här.
Olle Ljungström, om första mötet med Pugh Rogefeldt:
– Första gången vi träffades var på en klubb på Malmen i början av 80-talet. Du och jag stod bredvid varandra i pissrännan, jag tror att vi kanske var lite sådär blubbiga båda två, men det var ganska skojigt, du var nämligen den första kändis som jag stod bredvid… och dig råkade jag då stå ihop med där med varsin kuk… (visar med handen hur de stod där bredvid varandra och höll i sina mest personliga ägodelar).
Kvällens mest saknade
Inte för att jag skulle vilja byta ut någon av versionerna, direkt. Men det finns ju ett antal Pugh-låtar man också gärna hade hört, som ”Finns det lite stolthet kvar”, ”Jag är en liten pojk”, ”Hog farm” eller ”Bolla & rulla”.