Ibland är livet värt att leva
Fredrik Virtanen skriver om sin syn på nöjesvärlden
Stopp, hej, hallå, jag ville bara säga ...
Vissa kvällar är mer magiska än andra.
När jag får ta Jakob Hellmans parti med Per Persson är kvällen ofattbar stor.
Jag vet inte om ni minns den, men ”Tusen dagar härifrån” är en av den svenska pophistoriens allra främsta stänkare.
Per Persson skrev den för en duett till sitt folkrockband Perssons Packs album ”Äkta hjärtan” 1991. Norrlänningen Jakob Hellman var duettpartnern och alla som hört den finner den magisk.
”Tusen dagar härifrån” är även det sista Jakob Hellman gjorde innan han försvann in i univeritetsstudier, Syd Barret-liknande tokerier och förfärligt bisarra comebackuppträdanden, vilket bidrar till sångens mytologi.
”I ett helt annat land har vintern börjat komma/ och dagarna på stranden känns som hundra år sen/ när ett regn tar sig ner på insidan av kragen/ och stövlarna hon köpte imorse är förstörda/ där hon knarrar samma gata upp och ner/ under skraporna försöker hon att le.”
Jag har alldeles för ofta plågat min omgivning med att sjunga den där versen, i G-dur.
På krogen Riche i onsdags fick jag den stora äran att umgås med Per Persson. Vi sågs ibland förr, men sen la han ner Packet, flyttade tillbaka till Bollnässatrakten, hittade en lokal skönhet och skaffade barn vid namn Emmylou (såklart).
En oerhört sympatisk man, även om det inte är viktigt egentligen. Vad som är viktigt är att Riche stängde, vi blev kvar och Perssons Pack-medlemmen och Peter Jöback-kompositören Niclas Frisk hade en gitarr och krögaren Pege Nilsson lät oss sitta kvar för han är också ett stort Per Persson-fan och ville väl höra.
Det var massa låtar, kända och okända, ”Hanna (gick ner i ån)” efter tjat och Niclas kompade som det musikaliska snille han är.
Och jag, efter många groggar, vågade be om ”Tusen dagar härifrån” och Persson var godmodig och väl groggad han också också och sa visst och Frisk kompade och Persson sjöng sina strofer och jag sjöng Jakobs.
Jag sjöng Jakobs!
Jag. Sjöng. Jakob. Hellmans. Verser. Med självaste Per Persson.
Mitt liv, ibland, är värt att leva. Ibland är det fan ta mig magiskt.