Republikanerna buar medan Moore skrattar
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-09-04
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
NEW YORK
Säg mig vad du tycker om Michael Moore.
Så säger jag dig var du står politiskt.
Svårare än så är det inte.
Fullsatt Madison Square Garden. Republikanernas partikonvent och 99 procent högerfolk. Senator John McCain anklagar filmaren Michael Moore från podiet för att falskt utmåla Irak, före kriget, som en idyll i den George W Bush-hatiska succéfilmen "Fahrenheit 9/11".
Och där s i t t e r Michael Moore, på pressläktaren, för att skriva krönikor från konventet för USA Today. Kameran zoomar in Moore och alla republikaner börjar bua som tokiga, som tokiga säger jag. (McCain fattar inte varför, han vet inte att Moore är där, men det är en annan historia).
Ett helt Madison Square Garden buar ut dig.
Tänk på den.
Hur skulle du reagera?
Jag skulle solka ner mig.
Men inte Michael Moore. Han skrattar. Såväl mage som dubbelhaka guppar som en semla på öppet hav. När buarna börjar ropa "FYRA ÅR TILL, FYRA ÅR TILL" (för Bush som president, alltså, det är val den 2 november), då svarar Michael Moore med att talmima:
- Nä. Två m å n a d e r till.
Sjukt imponerande. Vi brukar kalla det snabbtänkt-under-press. Och sedan toppar Moore med att teckna ett stort L medelst tumme och pekfinger.
L som i loser. Förlorare. Visst, barnsligt men hej, vad skulle du komma på med en hel ishockeyhall mot dig?
De svarade senare med att kalla honom fet. Fet gris, även. Fet. Det enda lytet som är okej att använda som skällsord numer. Ras, kön eller handikapp fungerar inte längre. (Vilket är snällt men hyckleri ity det mest befäster föraktet, främst från såna där ack-så-välmenande människor som lider av fördomar och därmed måste hyssja den som säger "cepe", men det är, igen, en annan historia).
Till och med vänsterkompisen Ralph Nader kallade Moore "en gigantisk tjock badboll" i somras och uppmanade till bantning.
Men, det är inte synd om Michael Moore. Han är kvicktänkt, rolig, slagkraftig och har fått enorma 20 miljoner människor i USA att se en dokumentär på bio.
- Tack ska du ha, John McCain, sa Moore senare. Filmen har spelat in 120 miljoner dollar. När McCain nämner den har jag en chans att nå 150 miljoner!
Därför buade republikanerna. De hatar honom. Och hans film. De håller inte med om vad den säger. Politiken bedöms mer än själva filmen.
Efter empirisk forskning och lästa recensioner i såväl det gamla landet som det nya har jag med vetenskaplig exakthet kommit fram till följande:
"Fahrenheit 9/11" bedömer folk efter sin politiska uppfattning. Vänsternissar älskar den och högernissar hatar den och allting däremellan. Det är närmast ofelbart. Testa på din granne, testa på din lokale filmrecensent. Testa sedan var du själv står.
Själv skulle jag ge den betyget 6/10. Skojig film. Fiffigt soundtrack.
Och ja just det: bara i New York, barn.