En amerikansk kärleksförklaring
NEW YORK. Jens kisar mot Chelsea Hotel-skylten, som blänker förföriskt i regnet, och börjar sjunga:
– I prefer handsome men, but for you I would make an exception.
Man får tacka.
Vi har just avslutat en middag på administrativa redaktionschefen Sofia OO:s favoritkrog El Quijote – hon är där jämnt, faktiskt – på 23:e gatan och kliver ut i det mest karaktäristiska av New York-regn, ett sånt som lyckas vara både kraftigt och mjukt och får nattens asfalt att blänka hypnotiskt i skenet från neonskyltarna och de gula taxibilarnas strålkastare.
Precis som i filmerna.
Det är just vad Jens säger också:
– Det här är som en film.
Sen får han syn på Chelsea Hotel-skylten på fasaden vägg i vägg med Sofia OO:s hangout och börjar sjunga, högt och vackert:
– I prefer handsome men, but for you I would make an exception.
Raderna kommer från Leonard Cohens ”Chelsea Hotel” och handlar om skaldens skabrösa äventyr med Janis Joplin på det mytomspunna hotellet en kväll på 60-talet.
Ja, Jensemannen dribblar ihop dem en smula, men är ursäktad. Dels har han en och annan El Quijote-margarita under bältet, dels riktar han sig ju direkt till yours truly.
Jag hoppas att det ska leda till det andra Cohen i samma sång berättar att Joplin gjorde den där kvällen, på den obäddade sängen, men riktigt så kul ska vi tydligen inte ha.
Så jag vinkar till mig en av de gula taxibilarna, rycker på axlarna och replikerar med slutraderna i det aktuella poemet:
– Vi är fula, men vi har musiken.
* * *
Skulle ni råka springa på en färsk antologi som heter ”State by state”, sammanställd av herrarna Matt Weiland och Sean Wilsley, är det verkligen bara att slå till.
50 valda författare – några kända, andra inte – skriver om varsin delstat och gör det i de flesta fall på ett så förtrollande sätt att läsare med förkärlek för det som kallas Americana, till exempel jag, får feber.
* * *
Inget ont om Cohen, men den allra tyngsta Chelsea Hotel-referensen tycker jag ändå att man hittar i Dylans ”Sara”.
Fast det hade kanske varit ännu konstigare om Jens sjungit att han en gång skrev ”Sad-eyed lady of the lowlands” för mig på nåt av de där sunkiga hotellrummen.
* * *
Jahaja, Letterman påträffad med fingrarna i stora syltburken.
Så...pikant.
Jag dömer ingen, för det ska man försöka undvika när man inte har koll på alla omständigheter, men vi kan ju säga så här:
Om någon annan celebritet hamnat i samma situation, då hade den gode Dave tämligen garanterat dragit ett och annat glatt skämt om den stackaren.
ORSAKER TILL EXTAS
•State by State (Antologi)
•Turtle (Måtte han hålla sig på mattan i söndagens säsongsfinal)
•Ted Danson (Utmärkt i nya ”Bored to death")