Vidrigt brott – men klart Brown ska recenseras
Men …
Tänk om Chris Browns konsert är bra?
I morgon uppträder en av popvärldens mest avskydda män, r’n’b-artisten Chris Brown, i Stockholm.
För fyra år sedan utnämndes han till Årets artist av amerikanska branschtidningen Billboard. I dag är han mest känd för att ha misshandlat ex-flickvännen Rihanna.
Den 25 augusti 2009 dömdes Chris Brown för misshandeln. Straffet blev fem års villkorlig dom och sex månaders samhällstjänst.
En domstol har gjort bedömningen att Brown får röra sig fritt i samhället, göra konserter och uppträda offentligt. Men med tanke på de senaste dagarnas debatt är det föga troligt att han någonsin kommer att få sona sitt brott i sociala och traditionella medier.
Eftersom Chris Brown slog en av världens största popstjärnor blir uppmärksamheten oerhört stor och global. Till skillnad från otaliga andra kvinnor som misshandlas försvinner inte Rihannas ansikte från publikens medvetande så fort de klickar på en ny länk på webben.
Hon har en relation med miljontals fans som uppfattar henne som en idol och vän. Att vreden och hatet mot Chris Brown blir enormt är inte konstigt. Han blir en symbol för män som hatar kvinnor. Det är säkert rättvist, men till vilket pris?
I Sverige har arrangörerna i Stureplansgruppen kritiserats hårt för att de anordnar en konsert med Chris Brown i Sverige. Fejkade konsertaffischer med Rihannas sönderslagna ansikte har bland annats spridits i Stockholm. Och tidningen Svenska Dagbladet bojkottar konserten.
Jag förstår om man som privatperson bojkottar Chris Brown för hans vidriga brott. Men att en tidning inte recenserar konserten av samma anledning är ogenomtänkt.
Det går att diskutera i timmar om var man bör dra den berömda gränsen.
Ska vi även sluta att skriva om den, enligt mig, bästa julskivan genom tiderna: Phil Spectors ”A Christmas gift for you”? Spector har dömts för mord. Han sköt flickvännen Lana Clarkson i munnen.
Ska vi inte recensera teaterpremiärer på Dramaten, skriva om idrott eller plussa biomatinéer på juldagen om en skådespelare, målvakt eller regissör står i brottsregistret?
Utifrån Svenska Dagbladets bedömning av Chris Brown borde svaret i konsekvensens namn vara ja. Men då börjar vi tassa nära diktaturernas godtyckliga sortering av bra och dålig kultur, moral och omoral, brott och straff.
Jag märker att flera kollegor, kvinnor som män, som försvarar en recension av Chris Brown absurt nog måste påpeka att de är emot kvinnomisshandel. Det finns en obehaglig underton i debatten som går ut på att en recension skulle legitimera eller åtminstone förmildra Chris Browns brott.
Men för det första är syftet med en recension inte att skönmåla artister. Det är ett verktyg för analys och kritik.
Och för det andra brukar reportrar som bevakar rättegångar aldrig behöva säga det uppenbara att de inte gillar att skjuta tonåringar i ryggen.
För mig är det självklart att recensera Chris Brown, hur stort kräk han än är.
Samtidigt inser jag att uppgiften är besvärlig, både personligt och yrkesmässigt.
Tänk om han gör sitt livs konsert? Kan en kvinnomisshandlare få bra betyg som artist mitt under brinnande drev?
Klarar vår moral av det?
Markus topp 3
1 ”Krigar precis som du” (låt, Alina Devecerski)
Avslutningen av albumet ‧”Maraton” är mörk magi.
2 ”Live by night” ‧(roman, Dennis ‧Lehane)
Den fristående fortsättningen på ”Ett land i gryningen” är som om tv-serien ”Boardwalk empire” hade utspelat sig i Boston. När det gäller noir finns det få bättre stilister.
3 ”Live at the River Plate” (dubbelalbum, AC/DC)
Highway to helvete, vilket ljud ...
Larssons popskala
Swedish House Mafia På torsdag smäller det igen på Friends arena. Och vad du än tycker om maffian kommer du inte att kunna undvika dem nästa vecka.
Led Zeppelin På onsdag släpps dvd:n ”Celebration” från gruppens konsert i London 2007. Och det lär inte bli fler åter‧föreningar.
Netflix Streamingstjänsten är en blick av framtiden. Utbudet är än så länge sådär. Men alla säsonger av tidernas bästa vampyrsserie finns i alla fall: ”Buffy och vampyrerna”.
Rihanna Intrycket efter specialkonserten på Berns består: ‧fantastiska hits, medioker live‧artist.
The hobbit Filmen ser jag fram emot. Men filmens soundtrack? Jag lyssnar hellre på Toto.
Sverigedemokraterna Det är på den här platsen på skalan de hör hemma. Låt stå.