Cementhårda och aggressiva festivalrävar
Publicerad 2012-06-16
”Louder Stockholm!”
Tio minuter senare:
”Copenhagen!” ”Except that we’re in Stockholm ...”
Sångaren Randy Blythe hinner veva några städer innan han landar rätt.
Ungefär lika lång tid tar det för Richmond-kvintetten att hitta fram till ett vettigt festivalljud.
Stabilt på autopilot
Publiken är däremot övertänd från första anslaget och det är lätt att förstå. Med cementhård, aggressiv och precis lagom snirklig metal är Lamb Of God ett namn nästan lika skräddarsytt för Metaltown som kvällens huvudband. Hårt, ärrat och sällsynt live-rävigt drabbar amerikanerna alla åldrar.
Medan det börjar skymma över Göteborg Galopp blir spelningen en odiskutabelt stabil uppvisning där medlemmarna ibland går tryggt på autopilot men oftare varvar upp.
Framför allt med ”Laid to rest”, circlepit-festen ”Redneck” och ”Ruin” känns konserten minst en halvtimme för kort.
Lamb Of God
Blood Stage, Metaltown Bäst: Basisten John Campbell. Alltid oantastligt tuff. Sämst: Att festivalljud 2012 stundtals inte är högt nog att ens överrösta Mansons soundcheck från scenen bredvid.