Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Eugen, Eugenia

Man lärde känna Ann-Louise Hanson lite bättre

All konst föds inte genom elände och misär.

Artisten Ann-Louise Hanson tycks ha haft ett liv och en karriär till synes helt utan motgångar.

Ändå blev hennes avsnitt av SVT:s ”Stjärnorna på slottet” sevärt, även om det inte rörde upp så starka känslor hos mig.

Häromdagen berättade Håkan Juholt – under kort tid partiledare för socialdemokraterna, numera ambassadör på Island – att ”jag skulle bryta för många förtroenden om jag skrev en bok som var intressant” om sin tid i sossarnas innersta krets. Hedervärt, men sorgligt för oss tänkbara läsare.
Ann-Louise Hanson sa i fjol om sin självbiografi ”Kärlekens miljonär” att hon undvek att skriva om saker som kunde såra människor. Inte så bra pr för boken, kanske, i dessa tider, när folk gärna cyniskt frossar i skandaler.
Förväntningarna sjönk alltså lite inför hennes avsnitt av ”Stjärnorna på slottet”.

Och karriären har ju liksom bara rullat på. Svensktoppshit efter Svensktoppshit. Rekordmånga (13) gånger som tävlande artist i Melodifestivalen. Humorgrejer med Bosse Parnevik. Gift med samma man, Bruno Glenmark, från unga år och resten av livet. Hon hamnade lite ”under radarn” då de många år bodde utomlands, på franska rivieran. Under senare år har hon turnerat flitigt med vännerna Siw Malmkvist och Lill-Babs.

Berättade engagerat

Förutsägbart, på sitt sätt. Men Ann-Louise berättade om sitt liv på ett både engagerat och underhållande sätt. Där fanns en hel del jag inte visste. En knaper uppväxt. Saker som man som tittare kanske inte tycker spelar så stor roll, nu, många år efteråt, men som väckte starka känslor hos henne själv. Hur pappan helt öppet, och med Ann-Louises mammas medgivande, hade en älskarinna. Och hur hon själv lämnade Bruno för en kort romans i Spanien, men insåg misstaget och blev överlycklig att han hade väntat in henne.

Måste säga att jag absolut lärde känna Ann-Louise Hanson lite bättre, om man nu kan ”känna” någon via ett tv-program.

Sedan fastnade verkligen vitt skilda saker. Bosse Parneviks ibland blixtsnabba skämt. Historierna om när ABBA spelade in några hits i studion i källaren i familjen Glenmarks villa. Och arkivklippet med de vita och galet utsvängda byxorna som Bruno och Anders Glenmark hade på sig när Glenmarks tävlade i Melodifestivalen 1974 – såna görs inte mer…