Adam Pålsson om att spela Ted Gärdestad: ”Ska lukta, smaka och kännas som honom”

Jan-Olov Andersson

Så låter Adam Pålsson som Ted Gärdestad

För Adam Pålsson, 29, var måndagskvällens galapremiär på ”Ted – För kärlekens skull”, vad han kallar för ”sista dagen som Ted”.

– Det känns som att jag har varit i den här torktumlaren i ett år, konstant. Ett otroligt krävande arbete. Men samtidigt det roligaste jag har gjort, säger han.

Ted Gärdestad (1956-1997) fick sitt genombrott redan som tonåring, på 1970-talet. Men i högre grad än för de flesta andra artister, har hans musik levt vidare och upptäckts av generation efter generation.

– Skolgården i första klass. Vi sjöng ”Sol, vind och vatten” på avslutningen, det är mitt första minne av hans musik, säger Adam Pålsson.

Inför filminspelningen spelade Adam först in 25-30, han minns inte exakt, av Teds låtar.

– Vi höll på i flera månader, inte varje dag, förstås, men… det gällde att hitta skärningspunkten mellan Teds och mitt uttryck. Det var en häftig upplevelse när vi kände att det kommer att funka.

Hoppade mellan ljus och mörker

Det var en tuff filminspelning. Ted Gärdestads liv pendlade mellan ljus och mörker.

– På slutet är han rätt stukad av livet, det är en helt annan Ted, jag kan inte riktigt förklara hur man hoppade mellan ljuset och mörkret. Och det är klart det är lite klurigt att spela Ted 16 år först och sedan Ted 40 år lite senare på dagen.

– Att spela en människa som har funnits, att tränga in under huden, att nå Teds själ, det är klart det är en stor utmaning.

– Det ska inte kopieras och imiteras, det viktiga är att det luktar, smakar och känns som Ted.

Om sambon, Celie Sparre, i somras fick dra ett lite tyngre lass på hemmaplan, tillsammans har de snart 3-åriga dottern Dylan, när Ted-filmen spelades in, så har det varit tvärtom under hösten.

– Hon har filmat i Tyskland, Göteborg, Litauen. Reklamfilmer, tv-serie, långfilm. Då har jag tackat nej till jobb och skött markservicen och hämtat och lämnat på dagis.

”Dylan älskar Teds musik”

Tro inte att Ted Gärdestad har försvunnit ur hans liv för det…

– Dylan älskar Teds musik. Hon har tittat på YouTube-klipp med omväxlande mig och Ted när vi sjunger låtarna. ”Satellit” är favoritlåten. Så när hon sett mig i peruken, har hon kallat mig för Satellit, annars är jag pappa (skratt).

Känner du igen dig i Teds liv?

– För mig är kreativitet och galenskap bara två sidor av samma mynt. Livet består av ljus och mörker, alla stora konstnärer har balanserat på den sköra tråden, jag är inte rädd för det där, det provocerar och oroar mig inte.

Hur känns det nu, när filmen är färdig och ska möta publiken?

– Det är klart att det funnits ett orosmoment hur filmen ska tas emot av familjen, av brorsan Kenneth, men också av den stora publiken som har en nära relation till Ted genom musiken. Men jag är väldigt stolt över filmen. Tycker det är en rik bioupplevelse. Om Ted sitter där uppe på ett moln, så vill jag att han ska vara nöjd och stolt och tycka det känns värdigt.

Adam Pålsson om…

… att jobba med Hannes Holm, filmens regissör:

– Han är alltid en fröjd. Erfaren, uppmuntrande, vet precis vad han vill ha, men är också öppen för om man bjuder på något i stunden. Fick jag jobba med honom resten av livet, skulle jag vara en lycklig skådespelare.

… att göra kärleksscener med Happy Jankell, som spelar Lotta Ramel, som Ted var gift med under en kort period:

– Det var väldigt lätt. Och jätteroligt. Vi har känt varandra sedan vi gjorde en novellfilm ihop för Dramatiska institutet. Hon var väl 14 år då. Och så är ju Lotta Ramel själv med i filmen (hon spelar sin mor). Superskönt att ha med henne som ett slags facit.

… Ted Gärdestad och Björn Borg, bästa polare och tennisrivaler, innan Ted satsade allt på musiken:

– De var nog ett livsfarligt par i Stockholmsnatten. Min svärfar har berättat att när han var 16-17 hade de fest i en villa på Lidingö. Ryktet gick att Ted och Björn skulle komma. Då låste killarna dörren och alla fönster. De insåg att om de två kom och släpptes in, skulle alla brudarna bara vilja vara med dem (skratt).

… nästa jobb:

– Jag ska leda P 3 Guld i januari. Ska bli kul, har aldrig gjort något sådant. Det är ett hedersuppdrag, stort att ha gjort det i sitt liv, men det blir nog första och sista gången.