Det är ni som e de konstiga – det är Gurkan som e normal
Det är inte ”Big brother”-Gurkan som är en idiot.
Snarare är det vi på utsidan som måste jobba med vår skitnödighet.
Det finns så mycket ängslighet i den här världen.
Ju mer jag tänker på det, desto mer framstår dårarna i ”Big brother” som de vettiga människorna.
Här utanför går vi, dagens ungdom och dagens 30-åringar också för den delen, omkring och bryr oss så jävla mycket om allting.
Jag tar ett exempel.
Vi bläddrar genom modesidorna och hittar någon skinnjacka som Cafés stilsnubbe Daniel Lindström eller Elin Kling tipsar om och så springer vi ut på stan och blir lite upprörda när den redan är slut i butik men det finns en liknande jacka som dessutom är lite billigare och den slår man till på och känner en kort stund av tillfredsställelse när man bränner i väg 3 000 spänn.
Kanske går man sedan och plåtar några snygga motljusbilder med kamerans självutlösare när man sitter på någon parkbänk och så går man hem och bloggar om sitt kap och eventuellt man får någon snäll kommentar om att jackan är väldigt ”Alexander Wang 2011” och då är man så nöjd att det är på gränsen till sexuell njutning.
Tror ni att Gurkan Gasi skulle anstränga sig på det här viset?
Nej, så klart han inte skulle, han skulle gå in i en butik och köpa en jacka. Punkt.
Han är så skönt obesvärad, så nonchalant till den här ängsliga tillvaron många av oss lever i.
Men det här bryr sig pöbeln som kastar sig in på närmaste kommentarsfält på ”Big brothers”-hemsida föga om. De vill bara berätta för omvärlden hur ”dum i jävla huvudet Gurkan är” och de övriga deltagarna också för den delen. Och ”Big brother”-deltagarna är väl kanske inte människor med de sundaste värderingarna, vad vet jag.
Men de är åtminstone totalt befriade från den här ängsligheten vi skitnödiga själar dras med här utanför.
Kanske – jag säger bara kanske – är det vi som är dumma i hela jävla huvudet.