Hon får pris för Årets bok

Hon debuterade med en historisk roman om människors behov av varandra i svåra tider. Nu har Lina Nordquists ”Dit du går, följer jag” utsetts till Årets bok.

Unni, Armod och sonen Roar flyr vid sekelskiftet år 1900 från Norge och slår sig ner i ett ödetorp i Hälsinglands skogar. Mer än 70 år senare sitter Kåra och planerar begravningen av sin svärfar Roar, och undrar vad som egentligen hände med familjen. Lina Nordquists historiska berättelse har nu valts till Årets bok, litteraturpriset som delas ut av Bonniers Bokklubbar där vinnaren utses av läsarna.

– Det känns helt otroligt att andra människor tycker om det jag har skrivit, säger hon.

Skrivandet är inget Lina Nordquist har sysslat särskilt länge med. Hon brukar ”kladda” på baksidan av kvitton och i marginalen på olika jobbrapporter. Men efter att hon fick barn började hon ändå fundera på att samla ihop de många anteckningarna.

– När mina barn föddes, ganska tätt inpå varandra, då hände något med världen. Jag blev både blödigare och tyckte att allt var vackrare än innan. Och jag blev dödlig. Det blev så mycket tydligare hur brutalt fort allt kan ta slut. Men det var inte meningen att det skulle bli en roman från början.

Brutala levnadsöden

Det blev heller inte en roman – utan två. Lina Nordquist skrev parallellt också den bok som kommer i höst, ”Livet innan du dör” som utspelar sig i en villaförort i Uppsala. De olika personerna och levnadsödena utformade hon utifrån sina egna rädslor.

– Människorna drabbas av precis det jag själv var rädd för: att inte kunna skydda dem som är allra viktigast för en, att förlora dem och i värsta fall bli farlig för dem, säger hon.

Lina Nordquist får ofta höra att hennes skildring av ”eländet” i debutboken är tung. Men hon tycker inte att hon har överdrivit. Relativt nyligen var livet i Sverige så svårt, påminner hon – och är det fortfarande på många platser i världen. Förutom att skriva böcker är Lina Nordquist också docent i fysiologi, diabetesforskare och sitter i riksdagen (L), vilket gör att hon får insyn i många brutala levnadsöden.

– Det som fick mig att vilja bli universitetslärare och hjälpa till att utbilda sjuksköterskor och läkare är säkert samma driv som det som fick mig att vilja fatta politiska beslut i socialskottet som ska göra livet bättre för människor och utsatta personer, säger hon och berättar att hon möter många som faller igenom samhällets skyddsnät.

– De människor som jag behöver träffa för att fatta bra beslut är människor som vi inte tar tillräckligt bra hand om.

Vet för lite

I Lina Nordquists romaner lever många med hemligheter – bland annat skriver hon om kvinnomisshandel. Hon tänker ofta på att vi inte har någon aning om hur människorna runt omkring oss egentligen har det.

– Vi är så beroende av varandra men samtidigt vet vi för lite om varandra och kanske tar vi inte heller tillräckligt ansvar, säger hon.

Men hon är noga med att skrivandet inte ska vara någon politisk pamflett. Snarare är det som en trädgård: en plats bara för henne. Framöver hoppas hon också kunna få mer tid i den skrubb där hon författar, bredvid hundmaten och några gamla bokhyllor.

— Det är ett bra ställe att hämta andan på.