Okända Concretes - hetast i Sverige

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

De flesta av er har förmodligen inte ens hört talas om dem.

Men The Concretes är Sveriges hetaste popband.

Det lär jag mig när jag och ett par exalterade busslaster brittiska skivbolagsmänniskor och journalister ser bandet skala huden av en samling sånger på Mondo i Stockholm.

Det känns nästan som när Easy, göteborgare saliga i åminnelse, slog igenom.

Medan Sverige tittar åt ett helt annat håll tänds en gnistrande blågul stjärna på den brittiska pophimlen.

The Concretes har redan blivit journalistfavoriter och namedroppas regelbundet i NME - veckotidningen popsnören läser med samma intresse som börsanalytiker läser Wall Street Journal.

Sedan en tid tillbaka är de åtta stockholmarnas egenhändigt utgivna debutalbum, "The Concretes", också en av bästsäljarna i Londons mest ansedda skivbutik, Rough Trade.

Trots att det bara finns på import i England.

- Det är så det här har börjat, berättar Lisa Millberg, trumslagare i bandet.

- Personalen på Rough Trade har varit extremt entusiastisk och tipsat alla sina stamkunder om skivan. Sen har ryktet börjat gå.

Och nu vill praktiskt taget vartenda brittiskt skivbolag se svenskarnas signaturer på sina kontrakt.

Det är därför representanter för närmare 30 sådana bolag, plus recensent och fotograf från NME, en bister novemberonsdag flyger till Stockholm för ett så kallat showcase med The Concretes på Mondo. De får se fantastisk konsert.

Den egensinniga orkestern framför sin sköra, vackra, intelligenta och samtidigt märkligt storslagna pop med hudlös närvaro och nerv.

- Men det är fruktansvärt att göra såna spelningar, säger Lisa Millberg.

- Det går faktiskt inte att tänka sig något mer osexigt än att spela för människor som står och tänker på försäljningsstatistik.

Som framgår av det uttalandet är Concretes-medlemmarna inga människor man någonsin kommer att hitta i köerna till Bert Karlssons Fame Factory-uttagningar.

Millberg ger hela tiden uttryck för en påtaglig misstänksamhet mot allt som har med "branschen" att göra och att även de stora, så kallade major-bolagen finns bland de nyfikna på Mondo verkar inte vara något större glädjeämne.

- Vi har bestämt oss för att jobba med den som blir gladast av vår musik. Den som ens nämner försäljningspotential kommer vi inte ens att prata med, säger hon.

- Det är också avgörande att det bolag vi väljer är införstått med att vi även fortsättningsvis ska ha total kontroll på allting, från sättet att spela in till utseendet på omslagen. Annars finns det ingen poäng alls med det här.

Lisa tror för övrigt att just kompromisslösheten är en av de främsta orsakerna till att England fallit.

- Ärligheten i det här bandet går fram. Det är därför vi är intressanta.

Att Concretes gjort årets mest besjälade och originella popalbum har också, kan jag tillägga, med saken att göra.

The Kids "Baton rouge", utgiven av alltid lika pigga Dolores, är tveklöst ett av höstens svenska singelfynd. Alla som ylar om att allting är åt helvete har fattat vad det går ut på.

På planet upp till Umeå och Broder Daniel-konserten säger kaptenen i högtalarsystemet:

- Vid min sida har jag styrman Mattias Kling.

Vet inte om jag ska bli trygg eller livrädd.

Per Bjurman