Visst fnissar vi med i ”Grottmannen” – generat
Publicerad 2012-09-25
Tomas Bolme tar hjälp av frun och sin trygga röst
Tomas Bolme blandar in sitt liv med hustrun Lisa när Grottmannen smyger in på scen.
Ett ursäktande inlägg om språkförbistringen mellan män och kvinnor.
Den amerikanska monologen, som i original heter ”Att försvara grottmannen”, är från 1991. Åsikten att män och kvinnor har olika sätt att prata om livet är några tusen år gammal. Men det är fortfarande hög igenkänning, det märks på alla skratt i publiken.
Tomas Bolme börjar med ett privat bildspel med honom och hustrun Elisabeth Nordqvist, från barndom till skådespelarkarriärer och bröllop.
Försvarstalets utgångspunkt är påståendet ”alla män är skitstövlar”. Monologen kretsar kring två typer. Mannen är jägare, har alltid fokus på en uppgift och att lösa den. Kvinnan är samlare, har ögon och alla sinnen öppna åt många håll samtidigt.
Män som fåordiga tv-tittare. Kvinnor som pratglada shoppare som samlar på detaljer om allt.
Tomas Bolmes trygga röst och vänliga utstrålning inbjuder till dialog.
”Grottmannen” är dryga två timmar, mycket text och sufflösen fick hålla sig alert under premiären.
Stenåldersanalys
Man kan tycka att skillnaderna mellan människor är mer komplicerade än den här stenåldersanalysen.
Risken är att man ändå känner igen iakttagelser och fnissar generat med i Bolmes försynta brandtal för diskreta känsloyttringar.
Män som blir trygga av att tiga tillsammans.
Grottmannen
Scalateatern, Stockholm. Regi Gunni Helgason, med Tomas Bolme.