Blixtförälskad i Susanne Bier
Philip Zandén om mötet med stjärnregissören
Philip Zandén berättade om sin uppväxt, sitt teaterintresse, sitt genombrott, sin förälskelse i danska filmregissören Susanne Bier och känslan av att vara frånvarande pappa i sitt avsnitt av SVT:s ”Stjärnorna på slottet”.
Han visade sig, inte oväntat, vara en god och engagerande berättare.
Men tyvärr var det som att Philip Zandén och tv-produktionen valde bort allt som hade kunnat skapa lite dramatik, svärta och riktigt starka känslor i hans avsnitt av SVT:s ”Stjärnorna på slottet”.
Vad var bra?
Den sköna stämningen mellan deltagarna består. Det märks att de verkligen gillar varandra. Sådana skrattfester som det blev bara av att de pratade någon slags låtsasdanska eller att Ewa Fröling envist hävdade att ordet kiosk har turkiskt ursprung, det blir det inte om man inte trivs med varandra.
Att skådespelaren Philip Zandén skulle vara en god och engagerande berättare förvånar förstås inte.
Han pratade – med mycket kärlek till sina föräldrar – om sin uppväxt. Om hur skådespelardrömmarna föddes. Den historien var nästan för bra för att vara sann. Något som också Robert Gustafsson kommenterade lite ironiskt. Vi fick historien om genombrottet med pjäsen ”Amadeus”, hur han drabbades av en 40-årskris och hur kärleken slog ned som en blixt när han mötte danska regissören Susanne Bier, i samband med att hon gjorde sin första långfilm ”Freud flyttar hemifrån…” här i Sverige. Och så en hel del personligt om hur det är att vara pappa, när man är skild från mamman och bor i ett annat land. Det ständigt dåliga samvetet.
Vad var dåligt?
Dåligt är kanske inte rätt ord, Philip Zandén väljer naturligtvis på ett smart sätt exakt hur mycket av sig själv och sina nära han vill lämna ut, men… efter inledningen hade man kanske väntat sig lite mer.
Han sa så klokt tidigt i programmet att man skulle kunna se hans barndom som både lycklig och olycklig, det beror bara på var man sätter lampan, vad man vill lysa upp. Sedan sa han:
– Det fanns massor av skit, lika mycket alkoholism, skilsmässor och självmord, vid sidan av lyckan går sorgen.
Men det blev inte mer än en aptitretare för dessa vad det lät som omtumlande och känslostarka händelser i Philip Zandéns liv. Sedan – inte ett ord om det.
Kvällens snyftare
Nej – och ja.
Inget kring Philip Zandén själv, han pratade mer behärskat om sitt liv.
Men i slutsekunderna, i det som skildrar vad som händer nästa vecka, när Ewa Fröling står i centrum, verkar det handla om väldigt starka känslor.
Kvällens Åh fan
Philip Zandéns svar när Ewa Fröling frågade honom vad som är det bästa han har gjort.
En Parkteater-uppsättning av Carl Jonas Love Almqvists ”Det går an” för några år sedan. Pjäsen ”Herrar” med Johan Rabaeus och Magnus Ehmer från 1980-talet. Och så tv-pjäsen ”Gåtan Albert Speer” från 2003.
Nog hade man kanske snarare väntat just ”Amadeus”, inte bara hans genombrottsroll utan också en av hans allra bästa över huvud taget. Eller kanske Suzanne Osten-filmen ”Skyddsängeln”.
Kvällens repliker
Ewa Fröling fortsätter att säga roliga och inte alltid så förväntade saker. Som när gänget är på cykeltur i skogen, Philip Zandén tar täten och undrar om de andra är med i hans fart och Ewa sitter bakom Claes Malmberg på en annan cykel:
– Jävla rallygubbe!
Eller när hon sätter sig på en trälåda för att äta lunch utomhus och lådan plötsligt går sönder:
– En pinne i röva bara, sen kör vi!
Kvällens mest saknade
Kanske något om systern Jessica. Philip berättade hur pappan brukade roa dem tillsammans när de var barn. Det hade varit intressant att höra något om deras relation som vuxna, då ju även hon blev en landets allra bästa inom samma yrke som brorsan.