Flinck förtjänar inte en enkel till galgen
VÄXJÖ. Nej, det gick inte som väntat.
Thorsten gjorde ingen skandal.
Men däremot lyckades han leverera en ordentlig rövblunder.
Eftersnacket handlade ganska mycket om en viss ”handpåläggning”.
Ilskan på Twitter, samtidens samvete och digitala tribunal, exploderade direkt.
Först var Thorsten Flinck kvällens raket.
Men när han lade handen på Gina Dirawis bak dömdes han på ett ögonblick ut som slemmig gubbjävel.
Innan vi går vidare måste jag stryka under min ståndpunkt med dubbla streck. Bara för att det inte ska bli några missförstånd:
Ja, det var unket. Ja, det såg illa ut. Ja, det är bra att folk reagerar. Det här är ingen bagatell. Och nej – det var kanske inte hela världen heller. Klavertrampet förtjänar inte en enkel biljett till galgen.
Låt oss åtminstone komma ihåg var och i vilket sammanhang som Thorsten lät sin hand gå vilse.
Det skedde i ett skämtsamt parti i ett nöjesprogram inför miljoner tv-tittare. Inte på krogen, eller i en mörk gränd eller i en mer utsatt och hotfull miljö.
Jag ser hela saken som ett klantigt misstag av en nervös person som inte riktigt har koll på vett och etikett 2012. Och jag tror att ursäkten som Thorsten avfyrade direkt räcker.
Debatten kommer knappast att sänka Flincks chanser i Nyköping, där tävlingens lucky losers gör upp om de två sista finalbiljetterna om några veckor. De som gillar rebellen Thorsten Flinck kommer bara tycka att han är ännu mer äkta och rock’n’roll.
För några veckor sedan var ”Jag reser mig igen” ett skämt. Nu kan Flinck förmodligen göra entré som den stora favoriten i Andra chansen. På en vecka har han förvandlats till en schlager-Dracula som sätter huggtänderna i Melodifestivalens lilla och fyrkantiga regelbok och sliter den i bitar.
Man behöver inte vara ung, lukta parfym och ha en karriär som passar medelklassens etik och moral för att lyckas i glitterfabriken.
Det är också glädjande att deltävlingens två bästa bidrag gick vidare. Jag pratar inte om Bananskalet eller demonvrålet i Dead By April här utan om ”Jag reser mig igen” och Loreen.
Att Loreens ”Euphoria” går direkt bevisar att klockan slår 2012 även i Melodifestivalen. Det är inte 2002 längre, Afro-Dite.
Jag misstänker att den förhandstippade guldmedaljören Danny Saucedo får det svårt mot Loreen. Hon är helt enkelt för bra.
Danny kan redan nu ha mött sin nemesis.
Eller snarare sin Eric Saade.