En skojare värd en bok
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-07-10
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
PALM SPRINGS
Sitter i den magnifika baren på The Lodge och undrar om Slinkens Ragnar nånsin drack här.
Det gjorde han nog.
Slinkens Ragnar var en utstuderad bedragare, men hade utmärkt smak vad gällde just barer.
Slinkens Ragnar hette egentligen Sven, kom från Edsbyn och var en av många synnerligen färgstarka, svensk-amerikanska karaktärer vår familj hade ynnesten att få träffa första gången vi kom till Mojave-öknen med Stig och May-Britt hösten 1979.
Slinkens Ragnar var nåt slags gårdsnamn.
Tror jag.
Eller också hittade han bara på.
Det var mycket sånt med Slinkens Ragnar.
Varför det är just honom jag sitter och tänker på vet jag inte. Det fanns många bland de där blå-gula cowboysen som stod oss närmare och hade nog så spektakulära levnadsöden; begravningsentreprenörer som sadlat om och blivit pool-rengörare, murare som smugglade pälsar och understundom drev pappersbruk i Asien med fejkade skolbetyg, pokerhajar, proffsdrinkare, underliga bilfifflare och några som man inte riktigt hade nån koll på vad de gjorde, men de hade en gång svurit på att aldrig mer skotta svensk snö och nu ägnade de dagarna åt golf i den stekheta kaliforniska solen.
Men nåt hos Slinkens Ragnar roade mig alldeles särskilt.
Stor och tjock, men alltid i bar överkropp, med drink i näven och sitt mörka hjärta fullt av barnförbjudna anekdoter charmade han sig fram i tillvaron.
Damerna var ofta unga och byttes på löpande band och jag gör mig inga illusioner om att han skötte de affärerna särskilt snyggt, men tills löftena om äktenskap bröts hade de förmodligen väldigt kul.
Pengar fanns det alltid, trots att Slinkens Ragnar var en av de vars förehavanden man aldrig fick nåt grepp om.
Fast egentligen visste vi bara alltför väl.
Han blåste folk.
En sommar dök Slinkens Ragnar upp i Borlänge och anställde en massa bekanta till nåt storslaget bygge han lurat till sig på entreprenad. Entusiasmen var mycket stor - tills lönerna skulle betalas ut. Den dagen satt Slinkens Ragnar plötsligt vid en pool i Palm Springs igen.
Nästa gång jag såg honom så " kunde jag inte låta bli att tycka om det gamla praktarslet i alla fall.
Han var för charmig - och bjöd på alldeles för goda drinkar.
Naturligtvis gick golvet till slut ändå ur Slinkens Ragnars liv; en tilltänkt flykt till Mexiko slutade med att FBI precis innan gränsen landade helikoptrar framför bilen och beslagtog tiotusentals icke-beskattade dollar.
Nåt år senare varnade en läkare att en enda drink till skulle kunna kosta honom livet.
Skitsnack, sa den då utblottade Slinkens Ragnar, drog i sig en screwdriver - och dog.
Vissa kvällar, när jag är på rätt sorts humör, kan jag berätta Slinkens Ragnar-historier långt in i gryningen.
Min vän Klas Ericson var med om en sån kväll i Vegas i våras och har sen dess tjatat om att jag måste skriva en bok om Slinkens Ragnar.
Ja, jag kanske måste det.
Han är värd en.
Orsaker till extas: