”Rysk roulette var ingen vidare idé”

Sanningen om Frank Anderssons dödslek

helskärm

Han har festat som en rockstjärna, riskerat livet i rysk roulette och mutat taxichaufförer med OS-medaljer.

Nu hedras dansante brottarlegendaren Frank Andersson med ett pris han garanterat kommer att vilja behålla — Veckans kex!

– Det känns riktigt stort. Veckans kex trodde jag verkligen inte att jag var kvalificerad för.

Du har tackat nej till att medverka i ”Let’s dance” ett antal gånger. Vad fick dig att ändra dig?

– Det var lite töntvarning på ”Let’s dance” de första säsongerna. Det var inte min grej helt enkelt. Sedan var jag rädd också. Jag kunde inte dansa och har fått lära mig allt från grunden.

Trots det satsade du 1?000 spänn på att du vinner hela tävlingen. Har du hybris eller bara gott självförtroende?

– Det där var mest en rolig grej. Jag är ju något av en gambler och oddsen var bra så det var helt klart spelvärt. Senast i går vann jag 10 000 spänn på trav.

Du har många år av hårt festande bakom dig. Vad är det dummaste du har gjort på fyllan?

– Att spela rysk roulette var ju ingen vidare idé. På den tiden handlade allt om att visa sig tuff och macho. Innan jag fick barn och familj var jag väldigt impulsiv och kanske inte helt frisk i huvudet. Det är skönt att veta att den skiten är bakom mig.

Hur ofta dricker du i dag?

– Jag går ut på krogen en gång i månaden kanske. I dag tycker jag att det är roligare att träffas ett gäng och snacka över en bit mat. Det känns mer konstruktivt. Jag har faktiskt inte druckit en öl sedan jag började med ”Let’s dance”.

Du är känd för dina många mer eller mindre lyckade sidoprojekt. På 70­talet släppte du exempelvis radiodängan Franks Disco. Hur tänkte du där?

– Usch, prata inte om det. Det var under en period då alla skulle bli skivartister. Jag svepte en flaska gin innan jag gick in i studion för att över huvud taget våga öppna mun.

Hur lät det?

– Du hör ju hur jag pratar nykter. Då kan du tänka dig hur det lät, haha.

På tal om tvivelaktiga val. Att ge bort sitt OS-brons till en taxichaffis på fyllan, var det verkligen en så bra idé?

– Ja, den ville jag fan inte ha. Det var efter OS i Los Angeles 1984. Thomas Johansson hade precis blivit av med sin silvermedalj efter en dopingkontroll och då ville jag inte heller ha någon medalj. Men taxichauffören blev glad. Han körde oss gratis hela natten.

Några dagar senare myntade du det klassiska uttrycket ”kuken ska ha sitt” efter en bortamatch i Las Vegas…

– Det ligger ju en del sanning bakom de orden. Det roliga är att det tog nästan tjugo år innan det där kom ikapp mig. Morsan höll på att få slag när hon hörde det.

Har kuken fått sitt nu då?

– Ja, det tror jag väl. Än är det inte dött, haha.

Pest eller kolera: att medverka i ännu en upplaga av kändis-”Robinson” eller att supa bort alla dina vm-guld?

– Robinson, helt klart. Det var varmt som fan men programmet fungerade utmärkt som bantningskur. Jag gick ner 15 kilo på tre veckor och kom hem till Sverige i toppform.