Woody Harrelson: ”Jag försökte springa ifrån polisen”

Woody Harrelson i stor intervju om ap-action och varför han gör film om sin otrohet

Magnus Sundholm

LONDON

Woody Harrelson tycks alltid ha ett litet leende vilande på läpparna.

Men i rollen som sadistiskt befäl i ”War for the planet of the apes” tvingades han tvätta bort det.

För Nöjesbladet berättar han om ap-uppföljaren, Han Solo-spinoffen och avslöjar varför han gjort en komedi om sin otrohet.

Vi träffas i London. Hotellrummet på St Pancras är fullt av planscher från filmen.

På en av dem syns en skallig, militärklädd Harrelson. Minen är bister.

– Helst ville jag spela apa. Jag är ju bra på sånt, säger Texassonen med den där roade minen som tv-tittarna älskade i ”Skål”.

Men när manusförfattaren och regissören Matt Reeves ville annorlunda ställde han upp.

– Jag var en stor fan av de två första filmerna. Ettan, ”Rise of the planet of the apes” tyckte jag var enastående. Det är så mycket känslor och man bryr sig så mycket om Caesar och de som Caesar bryr sig om.

– Den andra filmen tyckte jag nästan var bättre än ettan, och sånt sker nästan aldrig.

Star Wars

Det här är inte den enda filmserien Harrelson är aktuell i. Den blivande 56-åringen (23 juli) har också en roll i den kommande Star Wars-filmen – den om en ung Han Solo.

Men projektet som väntas nå biograferna nästa år är topphemligt.

– Jag kan säga att jag spelar Beckett och att han är kriminell. Men det är tyvärr allt jag får säga.

Lättare tycker han det är att prata om ”Lost in London”, trots att den visar hans otrohet mot hustrun Laura.

– Den handlar om en hemsk natt i London som jag först bara ville glömma, säger Harrelson.

– Men sen insåg jag att det kunde bli en bra komedi.

Offentlig trekant

Han syftar på händelsen då han hamnade i säng med tre tjejer. En av dem hade kopplingar till numer nerlagda News of the World och snedsteget – med bilder – publicerades i tidningen.

Men filmen som han skrivit, regisserat och spelar huvudrollen i, slutar inte där.

– Jag råkar i bråk med en taxichaufför, flyr från polisen och hamnar i häktet. Där får min fru lösa ut mig.

Han gömmer ansiktet i händerna, som om minnet är för genant.

– ­Egentligen är det en story om en man som har allt. Det är först när han är på väg att förlora alltihop som han inser hur bra han har det och får en chans till bättring.

– Ytterst är det ett kärleksbrev till min fru.

På frågan vad historien lärt honom är den roade minen tillbaka.

– Försök inte springa ifrån polisen. Det funkar inte.