Mångalen är fortfarande en av de stora New York-filmerna
NEW YORK. Fullmånen hängde tjock och väldig över Manhattan under midsommarhelgen.
Då passade jag givetvis på att se om ”Mångalen” och ja – det visade sig att den fortfarande försvarar sin ställning som en av de bästa New York-filmer som någonsin gjorts.
Bjurman: Cher och Cage förför fortfarande
Den kom redan 1987, Norman Jewisons romantiska komedi med bland andra Cher och Nicolas Cage, och var en omedelbar braksuccé.
Här i New York talas det ännu om att människor efter premiärvisningarna runtom i stan stod upp i bänkraderna och jublade och applåderade.
Mycket hinner dock hända på 37 år. Inte minst filmer – och särskilt komedier – åldras tidvis dåligt och tenderar att kännas daterade efter så lång tid.
Men ”Mångalen” – eller ”Moonstruck”, som originaltiteln lyder – skulle få stående ovationer i ”hemstaden” även om den gavs ut idag, det är jag övertygad om.
Inspirerad av midsommarnattens grandiosa fullmåne, som sveper in hela Manhattan i ett trolskt skimmer, ser jag om den – igen, ska jag väl erkänna – och blir alldeles hänförd.
Dess varma feelgood-romantik kramar fortfarande hjärtat lika hårt, den vänliga humorn nitar fortfarande fast mungiporna i nordlig position från de första scenerna, skildringarna av den italiensk-amerikanska vardagen – för en gångs skull utan att ondskefulla mafiosos syns till ens i periferin – är fortfarande betagande och de fantastiska New York-miljöerna får mig fortfarande att längta hit, fast jag redan är här.
Sedan är ju skådespelarinsatserna ingenting mindre än tidlösa. Cher fick på mycket goda grunder en Oscar för huvudrollen som Loretta och underbara Olympia Dukakis en bästa-kvinnliga-biroll-dito som hennes mamma. Men kufen Cage förtjänade en han med, liksom Vincent Gardenia, som obetalbare pappan Cosmo Castorini. För att inte tala om saknade Danny Aiello i en sanslöst rolig tolkning av förvuxne bebisen Johnny Cammareri.
Andra monument på listan över de bästa New York-filmerna – till exempel ”Taxi driver”, ”Manhattan”, ”Annie Hall”, ”French connection”, ”Midnight cowboy”,”Do the right thing”, ”Storstadshamn”, John Cassavetes ”Shadows” och ”Wall street” – anses väl rent allmänt väga tyngre, men jag tycker definitivt att ”Mångalen” hör hemma bland just de klassikerna.
Att samtiden förmodligen fnyser åt sådan sorglös underhållning? Well, fuck samtiden. Det är just i så här genompolitiserade, humorlösa, allmänt hemska tidevarv just den sortens film behövs. För att man alls ska kunna stå ut.
Om en knapp månad är det fullmåne igen. Se den då.
ORSAKER TILL EXTAS
•Stevie Van Zandt disciple (Dokumentär, HBO/MAX)
– Ambitiöst och inträngande porträtt av den ultimata consiglieren, både åt Tony Soprano och Bruce Springsteen.
•Been Stellar – Scream from New York, NY (Album)
– Så här låter New York just nu.
•Larry Tye – The jazzmen (Bok)
– Fantastisk skildring av hur Duke Ellington, Count Basie och Louis Armstrong förändrade Amerika.