Ett påkostat spektakel

Jenny Seth

... men Britney försvinner bland allt folk på scenen

helskärm

Så nära men ändå så långt borta.

Hon är bättre än på länge och hennes comeback ett mäktigt spektakel men Britney Spears dränks nästan i sin egen show.

Det är bara elefanterna som saknas. Muskelberg som drillar med stängsel, jonglerande clowner på rollerblades, rockringsgymnaster, kampsports-

akrobater med nunchaku och minst en dvärg. Från första sekund är det fullt med folk i de tre maneger som utgör scenen.

Högsta volym

Temat och låtarna kommer främst från senaste plattan ”Circus” och det blir inga djupa dykningar bland gamla hits. (MTV Video Music Award-fiasko-hiten ”Gimme more” göms också undan.) Tempot är högt och nästan alla låtar görs i pumpiga houseversioner på högsta volym.

Vi bjuds på en spektakulär och påkostad cirkusshow. Och mitt i det välorganiserade kaoset står Britney själv, för första gången på en världsturné sen 2004.

Håret har växt ut och extrakilona är borta. Rent fysiskt är hon tillbaka i forna dagars toppform men andra grejer saknas.

Livesången till exempel. Förutom möjligen balladen ”Everytime”, är allt playback. Helt okej om man har flåskrävande dansnummer, men även där fattas det lilla extra. Stegen sitter, fast det blir mer lojt struttande än koreografi. Största delen av tiden bärs, rullas eller leds stjärnan mest runt av sina dansare. Och hon försvinner nästan bland svetsande hunkar, trollkarlstrick och prylar.

Den avslutande akten med låtar som som ”Toxic”, ”Baby one more time” och ”Womanizer” är nästan mest nedtonad. Kanske för att de riktigt bra låtarna klarar sig på egen hand. Med klassiska dansnummer utan en massa rekvisita och clowneri.

Håller avståndet

Kanske finns alla distraktioner där för att ta bort en del fokus, och press, på Spears själv. Trots alla snygga storbildslösningar visas inte en enda närbild på henne som inte är från förinspelade filmsnuttar eller videocollage.

Världens mest paparazzade artist får ingen komma för nära inpå.