Fysiker med poetisk ådra
Tillfälligheter och slumpen styr livets och universums utveckling.
Så också ett tragiskt dödsfall som innebar att Ulf Danielsson fick leva.
Grundregeln för ett sommarprat bör vara att okända personer ska berätta om sina spännande yrken, och kända personer ska berätta om privata sidor vi inte kände till.
Professor Ulf Danielsson är för de flesta okänd, och har ett synnerligen spännande yrke med järnkoll på universums utveckling, men valde att mestadels berätta om sitt privatliv.
Det var inte särskilt intressant att få veta att hans pappa tyckte mycket om skogen och vintern, när man egentligen ville veta vad professorn har för tankar kring hur vi ska klara oss igenom vår obevekliga undergång om flera miljoner år. Kommer vi att kunna flytta? Bygga om Jorden? Eller har vi dött av andra orsaker då?
Dumma frågor, jag vet, och jag har ingen aning, men det har antagligen Danielsson.
Å andra sidan blev hans berättelse mycket stark och rörande när vi fick veta att hans mellanbror dog i cancer som barn, innan Ulf var född, och hur det påverkade familjen. ”En oväntad tragedi blev förutsättningen för min existens”.
Därifrån kopplade han samman sin familjesorg men universums utveckling, också styrd av kaos, slump och tillfälligheter, varvat med små minnen av platser i världen han bott på. Och till sist slog han givetvis ett rejält slag för vetenskapligt förutsättningslöst tänkande, och mot totalitärer och religion.
Mer av fysiken ur filosofisk aspekt hade varit vackert, för visst är professorn något av en filosof och poet. Som han så vemodigt uttryckte saken: ”Alla de där dagarna som bara gick, var det livet”?
Samtidigt som solen åldras och obönhörligen kommer att slockna.