Dyster och tråkig start
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-06-15
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
HULTSFRED. För att uttrycka det milt:
Det kunde ha börjat bättre.
Det blev en dyster torsdag
Det är naturligtvis för tidigt att summera Hultsfredsfestivalen 2007.
Jag är medveten om att det är två dagar kvar.
Men det viskas om att festivalen har sålt betydligt färre biljetter än de två senaste succéåren. Och det är inte precis nån trängsel ute på området. Det känns märkligt glest mellan åskådarna.
Stämningen blir därefter.
Torsdagen var redan på papperet en axelryckning, ett tja och jaha.
Och torsdagen blev mycket riktigt en axelryckning, ett tja och jaha.
Sahara Hotnights salta spelning är en av få ljuspunkter. I alla fall av de artister som uppträder på de två största scenerna – Pampas och Hawaii – före midnatt.
Och jag är ett sånt hopplöst fan av en skiva som heter ”Appetite for destruction” att jag nästan rusar omkull små kajalmänniskor för att hinna till Velvet Revolver-konserten. Bara för att få se de gamla Guns N’Roses-hjältarna Duff McKagan och Slash.
Slash är fortfarande en levande Jack Daniels-flaska med cylinderhatt och en cigg mitt i håret. Han använder dessutom den röda ”You could be mine”-gitarren. Bara det är värt ett stort utropstecken: !
Vid sidan av Flogging Jävla Molly orsakar cylinderhatten också torsdagens största jubel när han går upp på scenen.
Sen börjar Velvet Revolver att spela.
Då slutar det roliga.
Eller rättare sagt: det roliga packar väskan och går och fiskar nånstans långtbortistan.
Vilken skit.
Och i övrigt ... tja. Korn kanske ni säger nu.
Jag är nog inte rätt person att uttala mig om deras fjortismetal, men ... gruppen hade lika gärna kunnat heta Crap.