Artist för artist – så bra var ni
Känslosamma ögonblick vid middagsbordet, ljuvliga tolkningar av varandras låtar och,
precis som i fjol, en final på ”Så mycket bättre” där artisterna öste kärleksförklaringar över varandra.
Så jag gör likadant, lovebombar deltagarna så gott jag i ärlighetens namn kan göra det ...
Tomas Ledin, det har varit sådant jäkla tjat om hur snygg du blivit vid 59 års ålder, att man (avundsjukt) knappt har lust att skriva att du varit en sympatisk och viktig pådrivande kraft för alla samtal genom hela programserien. Bästa tolkning: Timbuktus ”Gott folk”.
Eva Dahlgren, berättelsen om ditt liv och din karriär var både underhållande och gripande, särskilt kring Anna Lindhs död. Stundtals har din mycket torra humor bidragit till att tvätta bort butterhetsauran du nog haft hos många. Bästa tolkning: Lena Philipssons ”Standing in my rain”.
Timbuktu, för oss som inte hade järnkoll på ditt liv, berättade du engagerat och frispråkigt om en annorlunda uppväxt, om med- och motgångar. Med dina fräcka kommentarer blev du lite av gängets stå upp-komiker.
Bästa tolkning: Lena Philipssons ”Det gör ont”.
Lena Philipsson, du förr så tystlåtna stjärna, har tagit ett rejält kliv framåt och ständigt haft en kul replik på gång. Musikaliskt är du också den som tagit ut svängarna kanske allra mest jämfört med vad du brukar göra. Bästa tolkning: Timbuktus ”The botten is nådd”.
E-Type, gudarna ska veta att jag aldrig varit någon större fan av din musik. Men du verkar vara en skön kille. Du har modigt låtit det bära eller brista när du tacklat artisterna som du varit så grymt imponerad av att få
umgås med. Bästa tolkning: Lalehs ”Snö”.
Laleh Pourkarim, först sa du ingenting, sedan var du plötsligt den kanske mest levnadsglada av alla i de sista programmen. Blev lite lättare att förstå sig på dig efter att du hade fått berätta din fascinerande och starka livshistoria. Musikaliskt har du stått i en klass för sig, med magiskt suggestiva versioner av
allting. Bästa tolkning: E-Types ”Here I go again”.
Mikael Wiehe, din gamla proggare, har oväntat visat sig vara såväl lite festprisse som socialt geni. Det är imponerande med vilken enorm energi du har
kastat dig över låtar ur alla tänkbara genrer och gjort dem till typiska Wiehe-
låtar (ibland med lite drag av Neil Young). Bästa tolkning: Lena Philipssons ”Om igen”.