Roligt, elakt – men också bara hjärtlöst
Publicerad 2014-09-26
Jens Peterson: ”R.E.A är en intressant parasit som lever på sitt värddjur”
Det var en bra idé 1999. R.E.A är fortfarande sevärda.
Det finns alltid nya artister att driva med.
Riktigt elaka är de i år. Men de skulle själva vinna på att korta.
Roligt, elakt och aktuellt. Med olika medlemmar har R.E.A hånat, häcklat och imiterat. Kommenterat andra föreställningar, tv-profiler och Melodifestivalens stackars deltagare.
Det är så busfärskt att en artikel från torsdagens Aftonbladet om Thomas Wassberg är med i ett nummer.
I ett av de bästa får en mycket trött Malou von Sivers (Sussie Eriksson) intervjua Jonas Gardell (Anders Lundin). De skojar med nya ”Livet är en schlager” och ”Chicago”.
Svindlande klädbyten
Ibland fyndigt. Ibland är det mest hjärtlöst, som Rachel Molins långa imitation av Lill-Babs. Magnus Ugglas långkörare på Svensktoppen blir föremål för en morbid ny text. Mer konstigt än kul.
Upp, och ner. En rar drift med After Dark, där Anders Lundin och Sussie Eriksson byter kläder i svindlande fart. En mycket rolig parodi på dåliga trollkarlar där Anders Lundins Labero-liknande magiker får hjälp av Ola Forssmeds assistent.
Rachel Molin suverän som G W Persson.
Upprörda kändisar
Några sånger och sketcher är för långa. De kommenterar även sig själva och föreställningen visar kändisar som blivit upprörda av deras imitationer.
Underhållning om underhållning.
R.E.A är en intressant parasit som lever på sitt värddjur, beroende av andras skapande för att ha något att skrattspegla. Skadeglädjen som show.