Hösten blir iskall i SVT
Stora lördagssatsningen ”Atleter” känns som en angelägenhet för träningsfanatiker
Landets största tv-kanal SVT bjöd i går in media för att med buller och gång presentera sitt höstutbud.
Tyvärr känns det, med några få undantag, som public service-tv:s svagaste säsong i mannaminne.
Under sju, åtta år har SVT styrts av en sällsynt färgstark, uppfinningsrik och framgångsrik kvinnlig duo. Vd:n Eva Hamilton och programdirektören Annie Wegelius har gjort SVT marknadsledande både i vanlig tv och digitalt, med suverän fingertoppskänsla för att blanda kommersiellt och public service och genom att göra SVT Play helt överlägset på det digitala området.
Hamilton slutar snart, Wegelius slutade tidigt i våras. Ny vd utses antagligen inom kort, Martin Österdahl jobbar redan som programdirektör.
Om nyheterna i SVT i höst, hans första säsong som chef, på något sätt speglar hans personlighet, vilket det rimligtvis borde göra, så är det inte helt lätt att förstå sig på vem han är eller vad han vill med SVT.
Här finns programsatsningar som antyder att han läser tanttidningar som Året Runt. Att han slaviskt följer reklamkanalernas sämsta realityserier. Att han inte är rädd för att satsa på programledare som inte satt något större avtryck i tidigare programsatsningar (jag nämner inga namn, vi ska se programmen först innan vi dömer). Att han vill fortsätta satsa på Gina Dirawi, men inte riktigt vet vad man ska använda henne till.
Det är inte mycket som lockar bland det nya utbudet.
Stora underhållningssatsningen på lördagskvällarna – ”Atleterna” – känns mest som en angelägenhet för träningsfanatiska sportdårar. Efterföljande ”Brevfilmen” känns som det gamla ”Bullen”-inslaget med lite barnsliga frågor – fast upphottat med hel- och halvkändisar.
Trivsam lördagsunderhållning? Skulle inte tro det…
Vidare får vi en andra säsong av en tjatig matlagningstävling (med föga public service-riktig reklam för en känd krögare), en tävling i att städa (!) och serier om livspusslet, medberoende, ett ”härligare” liv, en lyxhustru från överklassen, en bokklubb och fotomodeller.
Någon av dem överraskar förhoppningsvis positivt, men det är sannerligen inte mycket som lockar i höstens SVT-utbud.
Ett undantag är ”Skandal!”, där bevisligen duktiga SVT-medarbetare har gjort en serie om Anna Odell, Lars Viiks, Carina Rydberg med flera skandalomsusade personer. Ett annat är Peter Birro-serien ”Viva Hate”, där vi under SVT:s pressdag fick se de första minuterna och omedelbart drogs in i historien. Ett tredje är, förstås, dokumentärserien om Astrid Lindgren.
Och vad vill SVT med Gina Dirawi?
Hon är ju som en dröm för public service-tv. Ung, kvinna, invandrarbakgrund och mångsidigt begåvad som få.
Stort genombrott med Melodifestivalen två gånger om. Men senast fick hon en rätt poänglös roll vid ”Grammisgalan”. Nu har hon rest runt i världen och träffat folk och… uppenbarligen är det inte mer intressant, än att det räcker att visa det i SVT Flow. Inte i tablålagd tv.
Känns som att det blir gamla trotjänare som ”Doobidoo”, ”På spåret” och ”Allt för Sverige” som räddar SVT den här hösten.