Ett kärleksbrev till cirkusen på Malmö Opera

helskärm

Cirkus Cirkörs konster möter ännu en gång Philip Glass musik i föreställningen "Cirkus days and nights", som sätts upp på Malmö Opera nästa vår.

Denna gång är musiken specialskriven för ändamålet av Glass.

– För mig är det här stort på många plan, säger regissören Tilde Björfors.

Cirkusen som metafor för livet är ett centralt tema i "Cirkus days and nights", som bygger på den amerikanske poeten Robert Lax diktsamling med den nästintill identiska titeln "Circus days and nights".

"Jag har ofta tänkt på hur mycket världen liknar en cirkus. Ju mer lik en cirkus den, blir desto bättre", skriver Lax, vars vägar korsades med familjen Cristianis resande cirkus i slutet på 1940-talet.

"Allting är upphöjt till två"

Tilde Björfors vägar korsades i sin tur med Lax när hon genomförde ett forskningsprojekt om cirkus som gränsöverskridare i konst och samhälle. Boken blev vad hon kallar för "en nattduksbordsbibel".

– Jag känner att vi är besläktade i vår syn på cirkusen, i det att vi båda inser att det inte bara är folk som går på linor och gör en massa coola saker, utan det som fascinerar är att vi människor kan göra så mycket mer än vad vi tror är möjligt, säger Björfors.

– Samarbetar man i en trapets där man ska flyga mellan varandra gör man egentligen samma sak som man gör i vanliga livet, med det sker tio meter över marken. Allting är upphöjt till två. Tilliten mellan personer måste vara starkare och misslyckandena får värre konsekvenser.

Cirkeln sluts

Ett återkommande tema i samtalet kring "Cirkus days and nights" är cirkelslutning. Kompositören Philip Glass, vars musikaliska kännetecken är repetitiva figurer, blev så pass besatt av Robert Lax verk att han både döpte sin egen musikfestival till "Days and nights" och även köpte loss rättigheterna till att tonsätta diktsamlingen.

Sedan inleddes ett mångårigt letande efter en lämplig gestaltare av musiken. När Cirkus Cirkör satte upp Glass opera "Satyagraha" på Folkoperan 2016 insåg kompositören att han till slut hade hittat sin cirkus.

Så sluts ytterligare en cirkel, när Björfors, Glass, cirkusartisterna, operasångarna, musikerna och Malmö Opera sammanstrålar för att göra en cirkusoperaföreställning om just cirkusen.

– När jag träffade Philip första gången tänkte jag: Jag får inte gå från det här mötet utan att be honom att skriva någonting specifikt för oss. Men jag hann inte ens göra det innan han berättade om sin dröm, att han har letat efter sin cirkus, säger Björfors.

– Robert Lax är ju inte den kändaste poeten i världen, och att han då har varit så viktig för oss båda. . . För mig är det här stort på många plan.

Den ultimata cirkusmusiken

Tilde Björfors kallar Philip Glass musik för "den ultimata cirkusmusiken", trots att den ligger väldigt långt från hur cirkusmusik "ska" låta enligt en traditionell uppfattning.

Men kärnan i kompositörens musik – repetitioner av ett tema där små förskjutningar skapar en förlösande känsla – är en passande metafor för hennes konstform.

– Det är samma för en cirkusartist som håller på med sin dagliga träning. Plötsligt gör man något som ingen annan gjort än, som man inte tror att en människa kan göra. Jag är glad att Philip såg det när han såg min version av "Satyagraha", och det är det jag tror att vi kommer att försöka skapa i den här föreställningen.