Förlåt mig Norge
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-05-23
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
- ni är med i matchen igen
RIGA
I år är jag beredd.
Jag vet nu, efter tre horribla skrällar på raken, att de anonyma och meningslösa kan besegra de bra.
I enlighet med den insikten ber jag härmed att få varna för Irland, Bosnien, Kroatien, Israel, Estland, Lettland, England och Cypern.
Bland de åtta bidragen återfinns årets motsvarighet till Olsen Brothers, de estländska rap-clownerna och fjolårsvinnaren Marie N.
Det betyder inte att de är sämst - det är ju Österrike, Polen, Ukraina och Portugal.
Det betyder att de är tråkiga. Anonyma. Platta. Meningslösa. De rinner förbi utan att någon ens lägger märke till dem.
Av någon psykedelisk anledning är det just den sortens låtar Europa fastnat för de senaste tre åren.
Och en vecka efter finalen har halvmesyrerna varit helt bortglömda.
Jag menar, hur många av er som inte heter Björn Kjellman kan nynna på Marie N-låten?
Hur många har överhuvudtaget hört eländet sedan sändningen från Tallinn.
Nej, det var väl det jag trodde.
Jag hoppas innerligt på en annan sorts utgång i år.
Men misstänker att det kan gå precis lika illa igen. Smak utvecklar man inte på ett enda futtigt år.
Så var förberedda.
Jättejuryn kan mycket väl falla för irländskt smör, bosnisk bruksdisco och cypriotisk strandraggarestetik.
Våra grannar i väster var inte helt nöjda med min spalt i går.
Enligt uppgift tog de ut ilskan på första bästa svensk och sparkade in dörren till Fames loge (!).
Men jag hade tydligen inte helt torrt på fötterna heller.
Produktionsnissarna hade laddat fel version av "I"m not afraid to move on" i högtalarna och stackars Hasselgård tvingades sjunga i en helt ny tonart.
Efter korrigeringar i musiken har ynglingen tydligen sjungit avsevärt mycket bättre.
Jag ber om ursäkt och konstaterar att Norge är med i matchen igen.
07.00, torsdag morgon, på den officiella Eurovision-klubben. I den berömda buren:
Christer Björkman.
Han är bäst.
Efter kritiken om storsvensk chauvinism i Tallinn i fjol försöker i alla fall jag inta en mer lågmäld attityd vad beträffar de blågula chanserna, men efter torsdagens rep i Skontos-hallen känns det allt svårare.
Det börjar se bra ut.
Riktigt bra.
Hysterin på Tatus andra fullsmockade presskonferens liknar ingenting jag varit med om.
Jessica Andersson är en utmärkt representant för världens vackraste kvinnor - alltså de som bor i Sverige - och har utvecklat en intressant kärleksrelation till kameran.
Men snälla flicka, håll inte mikrofonen för munnen. Låt Europa se stans finaste leende.
Ser de belgiska Nordman-jönsarnas presskonferens och konstaterar att hur mycket man än kan ha att skämmas för så har man i alla fall inte suttit på ett podium i Riga och blåst i en flöjt.
Har Pravdas utsände på vänster sida under Tatu-showen. Känns stort på något sätt.
Jerusalem 1999. De så kallade schlagerfansen sa att det svenska bidraget var gammeldags och traditionellt och Abba-influerat då också...