Izzards gamla skåpmat i Stand up for Stockholm

Sandra Wejbro

Nervöst och splittrat när humorstjärnorna trängs på scenen

Ett gäng svenska komiker – och en brittisk humorikon.

Medan Eddie Izzard är van vid att ta in en hel hockeyarena märks det att några av de andra är rätt livrädda.

Den som, förutom honom, känns mest bekväm i det starka rampljuset är kvällens konferencier Shima Niavarani som passar på att kanalisera Celine Dion i en maffig version av ”The power of love” och dansa upp en graciös Henrik Schyffert till Laura Brannigans ”Self control”. Hennes skämt, att hon för att hedra barnen i Afghanistan som fått händerna bortsprängda ska göra en manikyr (hashtag blessed), är också ett av kvällens bästa.

Gammal skåpmat

Annars dominerar greatest hits-skämten kvällen. Izzard kör en nedbantad version av showen Force Majeure med några Sverige-anekdoter om sina första, stapplande uppträdanden i ”nån hemsk galleria” i Stockholm 1991 som enda stora utflykt. Har man sett honom förut känner man igen det mesta – skämten om Martin Luther, Magna Carta, Caesar, människooffer, Rikard Lejonhjärta, taxiresan från Wembley med den walesisk-indiska chauffören, Darth Vader-Gud i restaurangen…

Språk, vetenskap och historia – allt hanterat intelligent, lekfullt och löjligt. Izzard behärskar konstformen som en mästare. Även om skelettet är fast, och skämten ibland exakta ord för ord, finns det små stunder av improvisation där showen verkligen kommer till liv. Hans dramatisering av hur walesisk och indisk brytning glider in i varandra är helt underbar.

Blir ofta för dåligt

Synd att vi är rätt möra i publiken när Izzard väl kliver på scenen efter över två timmars uppvärmning. Schyffert har åtminstone några nya skämt apropå Ebba Busch Thors unga ålder, medan Betnér testar showen riktad mot hans engelska publik på oss (och lånar Louis CK:s nekrofili-skämt). Bianca och Tiffany Kronlöf kör lite ”Full patte”-grejer och Gardell driver med ”Så mycket bättre”.

Det blir för mycket, för ofokuserat och ofta för dåligt.