Thorleifs är nära att göra mig galen

MALMÖ. Av alla knasiga och konstiga och märkliga och knäppa saker som jag nånsin skrivit tar nog detta priset.

Ta ett djupt andetag och håll nån i handen.

Fundera sen på följande mening:

Thorleifs regerar.

Visst, det kan ju bero på vi är inne på fjärde schlagerveckan nu.

Det är då det händer.

Det är då som denna tokiga crazycirkus verkligen börjar spela boboll med ens hjärna och omdöme.

Men det kan inte hjälpas.

När den sedvanliga fårskocken samlas i ett konferensrum och lyssnar på Melodifestivalens sista åtta bidrag så sticker en låt ut så mycket och så vasst att den hade kunnat jobba som kanyl på akuten.

Och det beror inte på att låten ifråga är modern. Thorleifs ”Sweet kisses in the moonlight” är så överdrivet traditionell och nostalgisk att den får Lasse Holm att kännas som konstmusikgurun Philip Glass.

Under låtens tre minuter ser jag framför mig hur Lotta Engberg dansar bugg med Phil Spector i en skog av saxofoner. Jag ser också hur Aftonbladets älskvärda schlagerbloggare och webbtv-reporter och odiskutabla buggkung Tobbe Ek går fullständigt bananas borta vid sin dator.

Men det slutar inte där.

I hotellobbyn går SVT-folk omkring och nynnar på Thorleifs refräng och knäpper med fingrarna ända tills ett långt och högt ”SSSSSSSSSSSCCCCCCHHHHH” ekar mellan väggarna.

Det är Christer Björkman. Han vill inte upprepa förra helgens tumult som Danny & Bollkallarna i EMD orsakade. Man får ju inte framföra en sekund av bidragen offentligt ännu.

Så folk fortsätter att knäppa med fingrarna i smyg. I baren, hissen och rökrutan. Det går inte att sluta.

Vad säger detta om Thorleifs chanser på lördag? Inte ett dugg.

I fjärde och sista deltävlingen presenteras fortfarande inte den där viktiga rysarlåten som hittills saknats i årets tävling. Men det krävs en välslipad machete för att hugga sig igenom den snåriga djungeln av stilar och artister.

Här finns en pampig ballad av Sarah Dawn Finer. Här finns en omtalad soulpopduett mellan Sahlene och Maria Haukaas Storeng. Här finns Susanne Alfvengren och en av de bästa poplåtarna som jag i alla fall hört Agnes göra.

Här finns också ”La voix” med Malena Ernman. Men den pratar vi gärna tyst om. Operapop är och förblir en styggelse.

Thorleifs däremot.

”Sweet kisses in the moooonlight”...fingerknäpp, fingerknäpp, fingerknäpp.

Helvete, om inte mina fingrar slutar knäppa snart så hugger jag av dem.