Sofia Helin: ”Allt var kaos i många år ”
Publicerad 2018-08-10
Sofia Helin ger sin syn på tillit i ”Katarina Hahr möter”.
Själv hade hon svårt att känna tillit som barn.
– Ett barn som har en förälder som har det svårt tappar tilliten delvis, säger hon i podcasten.
Sofia Helin, 46, slog igenom med ”Masjävlar” 2004, men är kanske framförallt mest känd som svenskarnas favoritpolis Saga Norén, Länskrim Malmö, från SVT-serien ”Bron”.
I podcasten ”Katarina Hahr möter” berättar skådespelaren om sin syn på tillit, något Sofia Helin hade svårt att känna som barn. Hon tyckte synd om sin missbrukande pappa och ville ta hand om honom, göra honom glad.
– Ett barn som har en förälder som har det svårt tappar tilliten delvis. Barnet börjar ju tänka mer på hur föräldern mår än att bara leva, säger Sofia Helin i podcasten.
Sofia Helins föräldrar skilde sig när hon var fyra år gammal. Pappan missbrukade alkohol. I en intervju med Norska dagbladet har hon tidigare berättat om en tragedi som lämnade hennes familj i spillror. Sofia Helin var bara tio dagar gammal när hennes storebror blev påkörd och dog.
Bröt käken i cykelolycka
– Du kanske kan föreställa dig vad en sådan händelse gör med en familj. Allt var kaos i många år efteråt, sa hon till Norska dagbladet då.
Pappans missbruk talades det aldrig högt om under Sofia Helins uppväxt.
– Det fanns inte den kunskap, som det finns i dag om det ämnet. Därför var det ett icke-ämne. Det gör ju också något med tilliten tänker jag, att gå runt i en tillvaro och veta att där finns ett problem som ingen ska prata om. Det blir ju dubbla budskap då, säger hon i ”Katarina Hahr möter”.
En cykelolycka i ung ålder blev en vändpunkt i hennes liv. Hon cyklade på Västerbron i Stockholm när någonting gick sönder och hon flög av. Skådespelaren bröt käken och slog ut flera tänder.
– Jag var med om en ”utanför kroppen-upplevelse” och då märkte jag att jag var del av något som inte tillhör den här verkligheten, säger hon i podcasten och fortsätter:
”Det var den yttersta tilliten”
– Jag var inte alls nära döden. Jag var bara utanför kroppen och märkte hur jag åkte in i mig själv igen. Det var som att jag, när jag var utanför kroppen, såg på mig själv och tänkte: ”Henne är det synd om. Det har hänt något med henne. Stackars henne.” Det var magiskt. Det var den yttersta tilliten, där jag var då. Det är nog en väldig frid att få gå utanför sina kroppsliga upplevelser.
Som barn led Sofia Helin av svår astma och åkte ut och in på sjukhus. Hon kunde längta till sjukhusvistelserna.
– Det handlade om ett undantagstillstånd. Det undantagstillståndet söker jag jämt. Det är därför jag älskar att repetera, filma och spela teater. När vi spelar in är det undantagstillstånd. Då är allt annat i livet på vänt. Högar med papper får växa, soporna får ligga för nu är det bara det här som gäller. Alla drivs och är i en grupp mot samma mål. Och jag älskar det.