Tommy Körberg in på livet

När jag dricker kan det bli för mycket

I torsdags dömdes han till fängelse för rattfylla.

Tommy Körberg är en person det stormar kring.

Möt mannen bakom rubrikerna och applåderna.

– Domen är okej. Det skulle se jävligt illa ut om en kändis kom lindrigare undan än en vanlig person, sa Tommy Körberg till Aftonbladet i torsdags efter att han dömts till en månads fängelse för rattfylla.

Vi träffar honom dagen innan domen faller. Han kommer åkande på en moped av årgång 60. Med slitet jeanstyg och hjälm i gult och svart känns han mer privat än i de stiliga kostymer man är van att se honom. Körkortet rök efter rattfyllan i april i år.

– Alla har en tabbekvot och jag tror att jag har lyckats fylla min. Jag går inte omkring och försöker skydda mig själv mot att inte göra saker som är gängse normer. Jag testar nog gränser, som barn gör. Och ibland spricker det, säger Tommy Körberg.

Tar du åt dig av det tidningarna skriver?

– Det drabbar folk i omgivningen. Men för min egen del skiter jag i det högaktligen. Min son Anton är så stor att han inte bryr sig. Men det är värre för den yngste. När jag var på löpsedlarna för rattfyllan frågade han varför jag såg så ledsen ut. Då är det jobbigt.

Är det nackdelen med ditt kändisskap?

– Allt som jag gör blir väldigt uppmärksammat. Det ingår i kändisskapet. Jag hyser inget agg mot det. Vill man inte vara med är det bara att lägga av.

Varför trädde du fram efter rattfyllan?

– Det blir så mycket skitprat annars. Fel personer pekas ut.

Har du problem med alkohol?

– Jag har en tendens att när jag dricker så kan jag dricka för mycket och för snabbt. Med tydligt resultat. Men det är inget som är en vana.

Finns det någonstans där du bara är Tommy?

– På landet. Det ligger i södra skärgården. Där finns brygga, en liten båt som jag kan lägga ut nät från och en liten ö som man kan bada naken vid. Jag kan vara mig själv annars också. Man är lite olika, lite olika dagar bara.

Hur är du i dag?

– Jag är lite orolig. Det är en massa inhoppare på ”Chess” ikväll. Då får jag en osäkerhetskänsla och det är då jag blir lite stingslig.

Vad är den största missuppfattningen som folk har om dig?

– Att jag skulle vara butter och elak. Det är jag bara mot folk som visar sig dumma mot mig. Då blir jag korthuggen. Ärligt talat har jag lagt av att bry mig. Felaktigheter är störande men det har inte varit några på ett tag.

Men särskilt butter och elak är han inte. Snarare lite otålig när han snabbt tuggar i sig strömmingslådan. Om en timme ska han stå på scenen som Anatolij i musikalen ”Chess”. Tommy Körberg har sysslat med det mesta inom musik. Han började som 17 åring i popbandet Maniacs. Efter det har det blivit en kakafoni av jazz, musikaler, filmer och rock.

När förstod du att du skulle bli något mer än vanliga du?

– När jag var 4 år. Jag brukade uppträda hemma och tyckte det var kittlande när människor uppskattade det jag gjorde. Men jag blev förbannad när de skrattade åt mig. Det gillade jag inte. Jag ville ha applåder.

Hur länge kommer du att hålla på?

– Så länge som stämbanden håller. Det är när jag sjunger som jag känner mig hel. Jag tror det är meningen att jag ska sjunga. Jag har fått en gåva och lite tur.

Hur var din barndom?

– Jag föddes i Skellefteå under dramatiska förhållande. Jag blev nöddöpt som det hette då, eftersom min mamma låg illa till. Sedan hamnade jag i fosterhem mina första två år. Jag hämtades hem och bodde hos mormor och morfar tills mamma levde under lite mer ordnade förhållanden. Jag hette först Thuresson. Sedan blev jag adopterad av mammas nya man och fick namnet Körberg.

Du träffade din pappa igen när du var 39 år. Har du någon kontakt med honom i dag?

– Ja, jag har träffat farsan några gånger. Han har varit och sett en del föreställningar.

Ser du på honom som din pappa?

– Han är min biologiska far men han har aldrig funnits med i mitt liv.

Din barndom låter ganska jobbig.

– Nej då. Den kanske var lite orolig men det finns många som haft det värre. Men kanske min otålighet kommer därifrån.

Du har två söner, Anton, 25, med Anki Lidén och Erlend, 6, med din nuvarande hustru Kirsti. Är du själv en bra pappa?

– Alla som säger att de är det ljuger. Alla föräldrar har ett ständigt dåligt samvete. Det ingår i föräldraskapet. Jag försöker så gott jag kan helt enkelt.

Du satt inne för kokainmissbruk för dryga 20 år sedan. Hur var det?

– Det var dyrt och dumt. Men allt det där hände i en annan människoålder. Det känns oviktigt att prata om i dag.

Hur skulle du reagera om dina barn prövade droger?

– Jag skulle ju avråda dem om det kom på tal. Det är bara slöseri med tid.

Beskriv din bästa egenskap som människa.

– Jag är bra på att lyssna och analysera folks problem.

Har du vänner som kan göra detsamma för dig när du har det jobbigt?

– Jag har inte så många längre. Men de jag har är bra vänner. Om jag behöver dem vet jag var jag har dem. Claes Malmberg och Kjell Bergqvist är bra vänner. Kjell är också en sådan som blivit omtalad som en bråkstake. Men han är en riktig mjukis.

Du har varit gift två gånger förut. Är förhållanden viktigt för dig?

– Ja, jag har inbillat mig det. Men sen spricker de och vad är det då som är viktigt? Det kan vara svårt att leva med någon som mig som har mig själv som produkt. ”Tyst, jag kan inte prata med någon, jag måste akta min röst” och så.

Du är gift med Kirsti sedan 1994. Är det för alltid?

– Det kan man aldrig veta. Men vi är lyckligt gifta.

Hur är du som äkta man?

– Jag är nästan aldrig hemma. Det är alltid jobb. Det blir inget normalt socialt liv med vänner och så.

Skulle du kunna tänka dig att ge upp jobbet för kärleken?

– Nej, det skulle jag inte. Varför skulle jag göra det?

För att få mer tid för kärleken?

– Vem ska då betala amorteringarna (skratt).

Är du lycklig?

– Lycka är ett ord jag är allergisk mot. Man rör sig med det ordet utan att veta vad det står för. När man passerat 50 så är man som ett durkslag där hålen har blivit större. Det mesta rinner igenom.

Tommy Körberg om...

Snabbfakta/ Tommy Körberg

Linda Hjertén